Om iskalla och trasiga, tragiska manipulatörer som tycks sakna samma hemhörighet i sig själva som den de heller inte kan hitta hos andra, och om att inte äga förmågan till äkta känslomässig anknytning
Ingen… verkligen ingen av oss är perfekt och ingen föds nog utan någon liten eller större, “ofärdighet”på någon nivå i oss. Det är väl ändå himla skönt att det är på det viset… för just perfektion blir väldigt fort tråkigt… Fortsätt läsa