MOD och MOGNAD står i symbios med varandra och är varandras förutsättning för att kunna UPPFYLLA de här två egenskaperna hos en människa.
Så tror jag att det är och då talar jag lite av egen erfarenhet. Att vara modig, oförvägen och STARK när det krävs, kan göra stor skillnad i våra liv, det vet vi alla. MEN, tro det eller ej… ni som ännu tvivlar… att också VÅGA vara “svag”, ödmjuk eftertänksam – dröjande och öppen för goda, ärligt välmenade råd från andra, DET ska man för den skull heller aldrig förkasta!
Och när man väl blivit modig nog att konsekvent våga ta egna beslut, en sån verkligt viktig sak… DÅ har man nått fram till den grad av mognad som gör att man på allvar kan ta över kontroll och styrning över i princip det mest betydelsefulla man har att förvalta, som ju rimligen måste vara sig själv, Varandet och själva livet..!
Men varför är ändå så många människor så beroende av andras tyckande och gillande? Och vad är anledningen till att det så onödigt ofta är omgivningens FÖRVÄNTNINGAR på vilka “rätt och fel” vi ska göra eller undvika, som styr hur vi väljer? Och hur kan det komma sig, att vi mot egentligen bättre vetande, ibland ändå ansluter oss till kollektivet och tämligen motståndslöst… faller in i den normativa ramen så det bara smäller om det… ? OM det är nåt som är “sjukt” så är det den paradoxen tycker jag!
Vi gör det ibland FAST vi vet både vet och känner intuitivt att det blir fel. Och hur kan det komma sig att det händer att den till synes starkaste och mest självgående person faller för det stora kollektiva trycket och går emot sig själv…? Och indirekt låter DEN sociala kontrollmaskinen styra vägvalen för att hon eller han känner att “dom andra kanske ändå har rätt och jag har fel…”
Det är som det underliggande i oss, sen tusentals år tillbaka ligger ett urstark restvärde kopplat till tillhörigheten med GRUPPEN – till KOLLEKTIVET. Och till det ÖVEREVNADSVÄRDE som det till exempel på stenåldern hade att vara samordnade och överens i beslut och strategier för att kunna bilda den enade front som med samlad kraft tillsammans kunde avvärja hot och faror, för kollektivets bästa.
I dag ser världen och det civiliserade samhället sen länge helt annorlunda ut, och vi lever i en mer individualistisk kultur och i en värld där hot och faror ser annorlunda ut. Och de allra flesta av oss tar ansvar för sin familj och sina närstående och behöver inte längre skyddet och samstämmigheten från kollektivet. Men ändå så är vi fortfarande förvånansvärt beroende av att följa de mönster och förväntningar som vi alla skapar och som bildar normen och som för så mång av oss är våra sociala förebilder.
Men allt är som bekant inte bara svart eller vitt, för i det här sammanhanget finns det också det som är BRA. Och det är bland annat det… att den sociala kontrollen ibland faktiskt kan fånga upp och rädda en och annan vilsen, förvirrad i flera bemärkelser, hemlös individ i sitt skyddsnät, och tillfälligt, vägleda och stärka upp den stackars människans självförtroende. Något som i bästa fall sen kan leda till både mognad, mod och självständighet…!
ATT bli medveten om sin egen obändiga kraft, uppbåda mod och fria självståndiga tankar, och VÅGA tänka JA när andra tänker NEJ, och TA det språnget. Och att TRO på potentialen i sina egna drömmar och visioner, det kan faktiskt ge en nära nog, magisk utveckling! Så “göret” bara… ni som fortfarande hänger kvar lite i beroendet av att göra, vara och tycka som normen säger och som merparten av oss gör och ofta förväntar sig av andra, antagligen för att kunna känna igen sig och ha en viss förutsägbar “ordning och reda” i sin omvärld…
För vågar man det och respektar andra som gör detsamma, så blir man STARK av alldeles egen kraft, och då är man sen ett bra och gediget självbygge, för såna byggen har den bästa hållbarheten och är 100 % äkta vara! Och känner man sig stark och självständig och har teckning för det, då kan banne mig… vad roligt och spännande som helst kicka in i våra liv! Och jag tror att väldigt få, om ens en enda människa… ångrar det språnget, en gång i livets slutskede…
