Har lovat mig själv att aldrig glömma någon enda av dem som funnits för mig med hjälp och kärlek utmed livets väg och att fortsätta titta bakåt i min historia och sända ljus och tacksamhet över de människorna och djuren – aldrig glömma dem!

Hittills har jag inte saknat inspiration eller ämnen att skriva om i min blogg eller på andra ställen , och det är jag så i tacksam för. Men ibland kan det nästan bli för mycket i huvudet när orden och sammanhangen liksom.. tycks stå där inne i huvudet och trampar och väntar otåligt på att få bli uttryckta och tagna i anspråk. Och det händer att vissa ämnen knackar på om igen, och ibland flera gånger… antagligen för att de  är särskilt viktiga för oss och vill bli använda och bli belysta än en gång…

Och ett sånt ämne har flera gånger visat sig vara begreppet TACKSAMHET! Jag böjer mig i respekt för det tidlösa vackra ordet för jag vet och förstår att det ordets innebörd ÄR angeläget, och att det verkligen har något att säga oss alla. Och därför fortsätter jag väldigt gärna att skriva om det från olika vinklar och aspekter,  och blir glad när andra gör detsamma, för DET förtjänar den magiska, ibland undergörande TACKSAMHETEN…!

 

Från det… till något som händer oss alla och är allmänmänskligt. Och jag säger då bara, att man bara orkade… då, i de stunder då när allt syns hopplöst och problemen hopar sig och verkar helt oöverkomliga, eller en sån där dag när man oförklarligt hamnat i ett missmod och livet är så där konstigt grått och färglöst.

OM man då oftare, för en liten stund försöka styra bort från deppigheten och leta lite i sig själv för att landa i gamla roliga minnen, som ibland så sorglig fått glömskans täcke över sig. Och återkalla härliga lyckostunder när en hygglig medmänniska – ibland en helt okänd, eller kanske en trogen vän sträckt ut sin vänliga hand för att erbjuda hjälp och stöd. Eller för ett ögonblick stanna vid de gånger man själv varit klok och inkännande nog att göra detsamma för en medvarelse… För mig är det just de stunder som har fått mig att nudda vid svaret på vad som egentligen är meningen med våra liv….

För jag TROR jag faktiskt att majoriteten av oss skulle upptäcka att våra liv och vår historia är kantade, om än bitvis…mer oregelbundet, med såna här fina minnen av människor och djur verkliga ljusvarelser, som lyser som julgranar i all sin godhet och medmänsklighet. Och som ibland, var och en med sina verktyg, utan tvekan och utifrån äkta medkänsla har dragit upp oss ur hopplöshetens kalla mörka vatten och räddat oss… och fått oss att tro på livet igen!

 

När jag var barn var min YTTRE krets, den krets av människor de som var tryggheten och ljusvarelserna i min vardag. Det var inte min familj som var den tryggheten – inte den INRE kretsen, som alltid borde vara det. Och det kunde faktiskt räcka när jag var ut och lekte eller kom på min cykel på bygatorna därhemma, att jag på avstånd såg ansiktet, eller ryggen av alla de snälla tanterna eller farbröderna som alltid SÅG oss barn och ofta visste hur varje unge hade det hemma…. att jag då fylldes av ett lugn och ett hopp för framtiden i mitt lilla oroliga barnahjärta.

 

De flesta av de här ljusa, godmodiga människorna minns jag fortfarande namnen på och jag kan fortfarande, som ett starkt känslominne återkalla några av deras röster och vänliga tilltal, och jag är så innerligt glad för det stöd de gav mig under en svår barndom. Bara genom att de FANNS där ute i min lilla by. Den sällsamma vetskapen var tillräcklig för mig.

 

Jag brukar ibland tänka på de här människorna, från en helt annan tid, ett helt annat samhälle än vårt i dag, innan jag somnar och det känns så bra i själ och hjärta. Och jag har dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig glömma någon enda av dem som funnits för mig där utmed livets väg med sin hjälp, sitt stöd och sin kärlek. Och inte glömma att med tacksamhet då och då se bakåt i min backspegel och skicka ljus och kärlek över deras minne! 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *