Hemingway lär ha sagt att “språket ska vara arkitektur, inte heminredning…”
Ett pregnant uttalande som har en ganska tydlig manlig ton och jag kan ana hans inställning till att vara mångordig eftersom han ju själv var en mästare på att skriva minimalistiskt.
Själv är jag en riktig språk – och ordälskare, ofta för mångordig, jag vet… och mer inredare än arkitekt inom språkets domäner. Och i dag är jag i gång igen och “rer” som vi säger i Småland, och kanske ändå lite till nöje för en och annan.
Jag är i grunden en positiv person och kan verkligen se och glädjas över den utveckling och förbättring som omslutit samhället och folket under de 66 år som jag hittills har levat. MEN jag ser för den skull ingen anledning att bortse från att det finns en hel del övrigt för oss att se, definiera och jobba vidare med för att skapa ett gott och bra samhällsklimat och en bättre värld.
Jag tycker vi har blivit rädda för allvaret, skjuter det allt oftare ifrån oss som naivt sorglösa tonåringar. Och förväntas ofta vara små genomglada, osårbara, smileys -människor, för den attityden har blivit lite av ett överlevnadsvärde i ett allt ytligare samhälle, med fler, som jag tror… rädda människor. För man ska inte vara “negativ”, vilket för mig är något helt annat… Och att vara observant, rimligt kritisk och att inte svälja allt utan att tänka och reflektera, har orättvist blivit lika med att vara “gnällig”.
Det här signalerar i mina öron en viss social bekvämlighet och det att vi använder en hel del energi till att förenkla, rationalisera och till och med förtränga uppenbara galenskaper i våra liv. Det här funkar bedrägligt bra ihop med idealbilden av den som orkar allt och bara går vidare – i alla lägen, och med det faktum att vi inte längre orkar, hinner och ytterst inte längre bryr oss om att se orsak och verkan och sammanhangen i livet, och det är inte bra!
Själv tänker jag fortsätta tänka och tycka, “gnälla” och analysera när det finns en anledning som står i förbindelse med sånt som INTE bara berör mig själv och det som är viktigt och verkligen betyder något. Och jag skulle vilja påstå att vi nog behöver fler människor med högkänsliga sinnen som är lite som de kanariefåglar som man förr i världen skickade ner i gruvorna för att de med sina känsliga sinnen reagerade på syrebrist och luftföroreningar, och då slutade sjunga eller dog… vi behöver fler så kallade “gnälliga” observatörer som kan och orkar se och förutse saker och ting…!
