Det är som om vissa, ofta självständiga människor ( och djur…) är självförsörjande på trygghet och en sund balanserad självkärlek, och gärna delar med sig av den gåvan, och det är ibland som om det lyser om de välgörarna!

Ett nytt, dedikerat inlägg skapat och publicerat av mig Ann Danell.

Jag har lagt märke till att de egenskaper som så tydligt framstår som naturliga i en människa, de tycks liksom reglera sig själva och tar då tycker jag, ofta i det stora hela fram det bästa i oss.

Vilket ju säger en del om betydelsen av att låta den sannaste och mest opåverkade versionen av sig själv, få det fulla genomslag som vi förtjänar. För jag tror att det har en direktkoppling till vår hälsa och vårt välmående.

Och apropå det här så kan jag tycka att det är som om en del människor är förunderligt självförsörjande på trygghet och naturlig självkärlek. Och det imponerar verkligen på mig och därför lite intressant att klura vidare kring .

Jag har sett intressanta tv -program och läst om beundransvärda människor som valt att på olika sätt leva själva, alldeles själva…och gärna lite avskilt, men som så uppenbart ändå inte känner sig ensamma och trivs så bra med den tillvaron.

Och det är som om det ofta LYSER om de här modiga, starka individerna som tveklöst följt sin inre kompass fram till trygghet och oberoende. Och som så imponerande, ofta har stora tillgångar av en sund självkärlek i en sympatisk kombination med naturlig osjälviskhet. Och just därför tror jag… har så många fina, omtänksamma krafter och energier över till förmån för andra.

Och jag tror verkligen att den rofyllda naturen med de eviga, tidlösa ljuden från djur, ostört väder och fria vindar är den plats som kan fylla en i själen vilsen människa med lugn och trygghet, och vägleda fram till att hitta rätt i sig själv och där nå fram till SJÄLVAKTNING. Ett ord som jag för övrigt tycker är lika vackert som sin betydelse!

Och kanske är det så som det verkar… att vissa människor redan från livets början är, så att säga självförsörjande på kärlek och tillit till sig själva, och det oberoende av andra och tillvaron i övrigt. Vilket ju måste ge ett väsentligt överlevnadsvärde på flera plan i den här världen.

Vars och ens tillgång till den grundläggande kärleken – och tilliten till sig själv, är sannolikt kopplat till det genomlevda, existentiella material som vi alla som “resande själar” har med oss i vårt bagage från tidigare inkarnationer. Och det ger oss en suveränt uträknad, pedagogisk möjlighet att “göra om och göra rätt” i omsorgen om oss själva och i allt det välvilliga mellanmänskliga!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *