Hyperkänsligheten är en Akilleshäl som oförändrad kan gå i arv och ofta med samma precision sveper över generationer, och den är ibland jobbig men en enastående bra sensor att ha i sig!

Apropå det att vara känslig utöver det vanliga och att ha som ett rikt och ständigt flöde av direkt kontaktbara emotioner, så är det inte sällan ett arv som med ungefär… samma kraft och precision har svept över generationer i… Fortsätt läsa

Vi har många boningar i oss och kanske… till och med en del gamla trygga och älskade såna från tidigare liv, för som jag ser det, så bygger vi vårt ID övervägande av vår historia, bagaget och människan i oss, oberoende av om vi är man eller kvinna och bortom alla könsattribut

Ännu ett nytt inlägg av mig, Ann Danell.  Jag tänker ofta på det, att om vi mer kunde se på varandra som de hela ursprungsmänniskor vi antagligen en gång var och då utan de masker och alla de förväntade beteenden… Fortsätt läsa

Det måste få vara tillåtet att ibland få hoppa ur rollen som alltid positiv, glad och bekymmersfri och tillfälligt landa i att vara lite smådeppig och ibland faktiskt vilsamt låg och inåtvänd!

Ett fåtal, om ens någon enda, bland oss dödliga felbara människor, kan väl med full trovärdighet vara den ständigt leende, glittrande glada och obekymrade. Och kanske landar vi därför ibland i en lättare form av missmod, eller gör i en… Fortsätt läsa

Det finns ingenting, och absolut ingen teknisk möjlighet.. som rimligen kan toppa de känslomässiga nyanserna i ett ansikte mot ansikte – möte mellan oss, det gör inte det och det antagligen av en anledning tänker jag..!

Redan i “går” var det… och verkligen i detta NU är det…tycker jag, ett väl motiverat läge att återerövra våra gamla, med människan jämngamla öga-mot -öga – samtalen! Att bokstavligen och med nävarna ta tag i den mellanmänskliga kontakten med… Fortsätt läsa

Det kunde lika gärna varit du eller jag… som hade hamnat i det här tragiska, nu eller kanske i ett annat liv och i en annan verklighet… här ett sorgligt minne som stannande kvar i mig från vår lokala bluesfestival för ett par somrar sen

Antagligen går inte EN enda människa säker inför om livet skonar oss, eller vet hur och när och VARFÖR det nåderika ingripandet sker…?  Lika lite vet vi om vi räddas eller rent av går under… när vi av en anledning… Fortsätt läsa

Livet blev liksom aldrig detsamma igen när du gick bort älskade mormor, och jag hoppas att ditt försynta ödmjuka, så vänliga väsen nu får spela huvudroller och har sin rättmätiga hedersplats där ovan molnen i en annan värld, för det var inte din ambition under din stund på jorden

  Kära lilla mormor Axi, Emma, Evelina!  Jag ser på det här fina, för mig så rörande fotot där mamma och hennes lillebror är så gulliga och nära sin fina mamma, och jag tittar på dina då unga, vackra händer… Fortsätt läsa

Nog blir man väl lite klokare med åren… för nu ser jag med en oförvanskad, mer förlåtande blick på mig själv och låter inga eventuella prestigeförluster knäcka mig, och det gör mig bara mer fri och säker som människa!

  Det är verkligen en sann glädje bortom alla gränser…att få känna tacksamheten över att få vakna till ännu en ny dag och ha livets puls i sig och det… ju mer gråhårig man har nåden att få bli hihi… Fortsätt läsa