“Ekonomisk tillväxt“ är ett begrepp som vid det här laget klingar rätt så bekant för de flesta och som sen ett bra tag äger så väl hög status som självklar pondus och gärna vill lysa “coolness” i våra ögon och imponera, och det har den onekligen lyckats bra med. Ekonomin är… naturligtvis avgörande för vår överlevnad och ALLA borde verkligen få ha den garanten säkrad i tillvaron, inte minst nu när det råder kärva tider för oss alla !
Men jag vill påstå att den ekonomiska faktorn ändå inte är den viktigaste om vi ser till livets HELHET och den hälsa som är starkt kopplad till den. Vilket förekomsten av en hel del djupt olyckliga och ibland nästan oförskämt rika människor är ett bra exempel på. Då är det antagligen nån annanstans som bristen sitter i en människa och där ifrån skriker efter mättnad. Och det kan ibland vara som näringsbrist i de inre mentala, känslomässiga delarna av det mänskliga i oss som är menade att stå i god jord och blomma, men som då istället vissnar och till slut kan förtvina.
Robert F Kennedy lär 1968 så klokt ha sagt: “Ekonomisk tillväxt mäter allt utom det som gör livet värt att leva.”
Det här citatet tycker jag om för det säger en del om vad samhällets välfärd och garanten för livskvalitet egentligen, mycket mer borde handla om. Och kanske är det om man tänker efter, och fast det har klangen av en sliten klyscha… det där ICKE mätbara, sånt som är gratis och avgiftsfritt och oftast nåbart för de flesta, det som faktiskt betyder mest för oss och som bäst bygger oss och utvecklar våra själar för ett mer osjälviskt, långvarigt bruk i samklang med allt det andra som lever och andas…! Och det kan vi sannerligen i en mer andlig mening leva gott av tillsammans med varandra, och särskilt om vi i övrigt har så vi klarar oss materiellt och inte lider någon direkt nöd.
Och nu är vi onekligen, som jag tror, i en BRYTNINGSTID och med det mitt uppe i ett stort och alldeles nödvändigt SKIFTE av många olika energier och en förändring av vår jord, och i första hand gäller det att rädda den, människorna och allt det andra medlevande. Och jag tror på riktigt, att en hel del av det som så länge stått för våra ögon som sanningar och värderingar och som varit våra mål och dit vi har längtat, det måste sannolikt omvärderas och raseras och vi måste bygga nytt! Som t.ex nya förebilder och andra mer genomtänkta etiska kompasser, och vi måste nu släppa på vår beroendeställning till “pengar – mer pengar” genomskåda ytligheten i den statusjakt som riskerar ta oss tillbaka till det gamla förhatliga klassamhället. Och vi behöver minska på överkonsumtionen av prylar, okeja återbruk och kräva bättre hållbarhet på det som vi verkligen måste köpa!
