Akilles, en av den grekiska mytologins hjältar, doppades av sin mor i floden Styx för att han skulle bli osårbar. Men eftersom Akilles mamma höll honom i ena hälen så blev förstås den delen den punkt där sårbarheten ändå kunde slå till, och från den myten kommer uttrycket “akilleshäl”.
Det här tycker jag är både väldigt intressant och träffande och fullt överförbart på människan i vår moderna tid.
För vem har inte just sina speciellt känsliga delar av kroppen – sin, eller sina “akilleshälar” där man är särskilt sårbar…? Och eftersom immunförsvaret är en verklig “Olle i grind” och som, beroende på om Olle är på plats och fit for fight och kan stänga grinden direkt, innan baciller, virus och andra försvagande inkräktare hinner in i blodomloppet, så är immunförsvaret onekligen viktigt, och oftast avgörande för om våra akilleshälar ger sig till känna eller om de går som segrare ur striden.
Själv är jag en typisk mag – och hudmänniska, och jag tror att vi med den akilleshälen är ganska tydligt överrepresenterade bland personer med hög känslighet, nära till känslor och med en viss psykisk sårbarhet. För huden är verkligen själens spegel och fungerar ju som en skyddsbarriär så väl faktiskt som symboliskt. Och så magen, där jag upplever att känslorna sitter, och uttryck som “en klump i magen,” och “gå på magkänsla” talar sitt tydliga språk.
Det är ovärderligt bra att känna sig själv och sin kropp, sin själ och sitt känsloliv – hela, som jag brukar säga, humanpaketet. För då kan man i ganska mycket påverka sin helhetshälsa genom medvetenhet och genom att helt enkelt sköta sig och ta hand om sig själv efter bästa förstånd. Jag vill påstå att själva levandet, och inte minst… förståelsen för orsak och verkan ur hälsosynpunkt, ibland nog kan bli onödigt komplicerat för de som inte riktigt förmår, eller vill, se sig själv utifrån. Och som därför kanske missar en väsentlig kunskap om sin egen person och kopplingarna livsstil och hälsa, och orsak och verkan kring faktorer som påverkar våra akilleshälar.
Jag tror för min del att immunförsvaret har en SÄRSKILD och ganska autonom underavdelning som försvarar den psykiska – emotionella – själsliga hälsan. För vissa dagar känner jag mig så alldeles utomordentligt… stark och just osårbar inom det området. De dagarna tål jag nästan allt, ser klarheter och förståelser så lätt, är bara så ovanligt klok och irriterar mig inte på något. Andra dagar är försvarsbemanningen låg och jag går lätt i sank. Blir lätt ledsen och uppgiven och har mindre tolerans för det mesta och ser inte lika lätt orsak och verkan. Men lyckligtvis är mitt psykiska immunförsvar oftast starkt och välfungerande även om jag kanske verkar lite knäpp…hihi och inte alltid är som andra. Men, det är JAG och ingen annan!
