Det SKA… rimligen vara som en kännbar käftsmäll och svårt för oss att titta bort från bilden av den utbredda fattigdomen bland människor i världen! En nöd som dessutom inkluderar varaktiga krig, sjukdomar med epidemier och ständig existentiell otrygghet. Och vi får i det sammanhanget heller inte glömma bort de människor på flykt från den här verkligheten som har kommit till oss, och har ofattbart tunga ryggsäckar att bära på!
Och det BÖR rimligen svida till ordentligt i medkännandet över de uppenbara orättvisor och felfördelningar när det gäller basala tillgångar som mat, pengar och nödvändiga resurser, som så många länders människor, från det att de tar sitt första andetag föds in i. Och det…banne mig som vore det en av tyranner oskriven lag!
Och det SKA… göra lite ont i hjärteroten och ge en klump av behövligt obehag i våra välnärda västerländska magar inför det tycker jag, för att vissa av oss ska kunna behålla eller i värsta fall behöva skaffa sig…sitt hjärtas inkännande med dem som inte drog vinstlotten i varandets stora dysfunktionella lotteri! Dessa stackars människor som alltid oavsiktligt drar den där ödesmättade nitlotten i sin ängsliga, men ändå hoppfulla hand. Människor som verkligt sjukt grymt…så ofta kämpar för sina små barns och djurs överlevnad med ändå tvingas se dem svälta ihjäl. En sorg och förtvivlan som gör ont bortom den “civiliserade” världens fattbarhet!
Medan alla vi andra – just vi – och varför…? Merparten av oss, av någon dunkel anledning fick förmånen av ett tak över huvudet, mat i magen, rent vatten och en skön säng att sova i. Och en hel del annat får man väl tillägga. Den här tryggheten är alldeles självklar för de allra flesta och det är som om vi tycker att VI naturligtvis förtjänar den. Som vore det skillnad på människor… och i den oreflekterade “självklarheten” speglas med all önskvärd tydlighet vår MÄNNISKOSYN!
Och där framträder en närmast grandios självbild som ganska många materiellt bortskämda människor har skaffat sig i det skruvade välfärdssamhället med en självskriven frihet och orubbliga rättigheter, där ingen behöver kuvas under svält, krig och rädslor. Just därför behöver vi för att vara tacksamma behålla det MÄNSKLIGA – vårt humana ID i oss! Och bli påminda om att oavsett om man tror på en högre maktfaktor, så är det ändå svårt att se någon global rättvisa. Ett övertygande faktum som VI själva måste reagera och solidariskt agera inför, eftersom det är inom ramen för vårt mänskliga ansvar!
Och jag kan tycka att det hos despotiska makthavare, är ett prov på den dubbelnatur som tycks ligga där och lura i människan, och det kanske som en kvarglömd primitiv rest från vår historias värsta överlevnadsstrider som evolutionen har missat. Och den sidan av oss drar sig inte för att svara på egots begär och sviker då det goda, ansluter till den potentiella ondskan i sig själv och förstör hela liv för människor!
Vara och göra – tuta och köra…! Så ser samhället i stora stycken ut i dag, bland alla upplevelser och prylar som lockar och pockar i jakten på konstant tillfredsställelse. En lustkänsla som bara är kortvarig och kan ge ett BEROENDE i oss. Och det här var ganska förutsägbart tycker jag.
Men varför blev då materialismen och överkonsumtionen och livsstilen “köpa nytt, tröttna, släng och köpa nytt igen – ” en sån formidabel framgång? Och varför mår vi trots det allt sämre på flera sätt?
Ja, jag tror för min del att det i grunden handlar om en ganska fattbar kollision mellan ett högst naturligt, ursprungligt primitivt trygghetsberoende i oss människor, och den gigantiska marknad av saker och ting som vi hela tiden står inför. Och att det förutsägbart kan ge som en slags existentiell förvirring där vi, mot ett egentligen bättre vetande.. förväxlar inre mentala känslomässig trygghet med det som prylar och ytliga upplevelsekickar så lurigt ger oss. Det här är en “lyx” som bara bara vi i västvärlden kan unna oss och som i det långa loppet bara gör oss håglösa, tomma och deprimerade.
Men det som i det här sammanhanget ändå är väldigt positivt är att fler och fler människor nu tycks känna en längtan efter en djupare mening med själva varandet och vill skala av sig lager efter lager av de behov som det överdrivna prylsamhället har skapat i oss. Många av oss tycks nu se det som en slags befrielse och vill komma naturen och det enkla och mer kravlösa närmare. Och det svarar på det “wake up call” som blir allt starkare i oss. Med det genombrottet bryter vi med en härskande livsstil som vi nog i det längre perspektivet, kommer undra hur vi egentligen kunde bo in oss i så länge och så självklart…?
