Vemodet och jag är sen länge nära vänner och väl förbundna med varandra. Jag ÄLSKAR det milda, lugna svårmodets stora trygga famn! Och dit har jag flytt, eller bara sökt mig så många gånger i mitt liv och fått mycket… Fortsätt läsa
Vi är många som gillar saker och ting som har patina, sånt som fått en skönt operfekt yta efter att tiden – år och dagar, rört vid dem och gett dem personlighet och en karaktär. Och vi säger ofta att… Fortsätt läsa
Människan ÄR inte homogen och alls inte skuren i ett enda stycke! Och tur är det tänker jag… för då vore jorden avgjort den plats i universum där de allra tråkigaste individerna hade sin hemvist… Nu är det ju dess… Fortsätt läsa
Man kan omöjligt tycka om alla människor och än mindre kan man älska dem rakt över, för det vore bra konstigt, och jag vore en fullfjädrad hycklerska om jag påstod nåt annat. Men man kan välja sitt sällskap och faktiskt… Fortsätt läsa
Det är som om ett visst mått av “trygghetsnarkomani” ligger djupt inbäddat i den mänskliga naturen och det är ju inte så konstigt eftersom vi oftast är lugnare, ser med mer rationell blick och är mer jordnära när vi upplever… Fortsätt läsa
Jag tycker nog att vi människor i stort betraktat, blivit lite väl styva i korken och med det högmodet följer också att vi så ofta tar mycket för givet och tror att vi har den absoluta makten över det… Fortsätt läsa
Jag tror att många av oss bär på en romantiserad bild av en plats, ett ibland namnlöst ställe, där man i fantasin kan känna en särskild, inbjudande och lockade stämning och där man ganska naivt tror att man skulle kunna… Fortsätt läsa
Nog är det ofta så att om vi i någon form, genom utbytet med människor, djur, natur eller livet självt som helhet, saknar KÄRLEKEN, så uppstår det väldigt lätt en obalans i tillvaron. Och om den härliga, goa amorösa… Fortsätt läsa
Det finns hinder i livet som vi själva sätter upp och av missriktad självbevarelsedrift bygger vi inte sällan förnekelse – murar, murar så höga så att vi ska slippa se bakåt på det genomlevda, på det som inte alltid är… Fortsätt läsa
Karin Boye, som sen tonåren varit min orubbliga husgudinna när det gäller poesi, säger i den kända dikten “I Rörelse, ” precis så allvist som hon själv också var : “Visst är det mål och mening med vår… Fortsätt läsa