Det är svårt att bortse från de allvarliga problem som mänskligheten nu står inför i ett globalt perspektiv. Och kan vi nu i det bästa tänkbara scenariot och som absolut första prioritet rädda, reparera och läka klimatet och lösa miljöproblemen och förstå vikten av att förebygga nya och få vår älskade jord i balans igen, ja då har vi i så fall förmodligen också lyckligtvis… också RÄDDAT DEN!
Tanken är i sig lugnande men rent realistiskt… inte helt sannolik. Och vi kan fortfarande kokettera och skoja till det med att raljera om att “ska vi verkligen behöva gå omkring med klimatångest…” osv. för det är i en fullt förståelig mening antagligen vårt sätt att hålla detta oavvisliga globala hot mot mänsklighetens på ett uthärdligt avstånd, genom att sticka en del lufthål i den hårda stycke verklighet som de uppenbara klimatförändringarna nu faktiskt är. Vi funkar så vi människor och det kallas för rationalisering och förträngning, och det har i just allvarliga lägen med vår överlevnadsinstink att göra.
Men vi måste också SE sanningen och den kärva verkligheten i vitögat! Och som så ofta i många sammanhang så betyder kunskap och att sätta sig in i rena fakta, att man då ser och förstår allvaret i något – på riktigt! Och om vi inte fattar att vi MÅSTE underordna oss stora och betydande livsstilsförändringar ända ner på lägsta individnivå, så blir lösningen på alla andra samhälls – och världsproblem naturligtvis helt utan betydelse… eftersom vi då i värsta, tänkbara fall inte har någon jord eller existens att i övrigt längre värna om…
Men jag ser ändå, trots allt och utan att vara klimathot – förnekare, en del tidens tecken som håller ett frö av hopp i mig vid liv! För det händer så mycket NYTT som sammanfaller med annat i tankegångar och världsbild länkat till helhetssynen på livet, och det är nog i det större sammanhanget ingen meningslös slump att, naturkatastroferna och en del epidemier nu visar sig oftare och är mer omfattande, och att krig och konflikter, våld och terrorism breder ut sig och skakar världen mer frekvent än förut.
Moder jord mår helt enkelt inte bra, hon skakar i grunden, och gör nu allt för visa oss det, ropar ut sina plågor och vi måste lyssna…!
Och jag vill verkligen inte låta som en flummare eller domedagspredikant, när jag säger att jag tror att samhället ganska länge har lidit av en obalans där de materiella värdena och ett ganska ytligt betraktande av livet som vore det oändligt och med ändlösa resurser dominerar. Vi har någonstans där på vägen fram mot det hyllade och ganska överskattade “civiliserade” individualistiska samhället tappat, tycker jag, kontakten med de där eviga existentiella frågorna som människan alltid har brottats med, utvecklats genom och haft sin själsliga jordning i.
Men det behöver naturligtvis alls inte vara fel eller oetiskt att glädja sig och njuta av det materiella i tillvaron, det gör jag själv, men mindre nu än förr faktiskt. Men man behöver inte vara särskilt klok för att förstå att “människan ska icke allenast leva av bröd…” För utan några som helst medvetna tankar kring det andliga eller existentiella och “vem är jag och vad gör jag här i livet” – frågor så kan det lätt uppstå en tomhet i oss som vi kan börja fylla med rena överdrifter av allt det som vi TROR är livets mening, och det som i förlängningen ökar obalanser och gör våra inre tomrum allt större.
Men jag tror på den här planetens överlevnad, jag gör verkligen det! Dels för att uppvaknandet inför klimathotet nog på allvar har ruskat om de allra flesta av oss, för nu ÄR det skarpt läge och allvar! Och jag ser så många tecken och sammanfallande omständigheter i vår värld som pekar på en riktig, djupgående dipp som föregåtts av ansvarslöshet och nonchalans och en stor okunskap från oss människor. Och då brukar det gå åt ena eller andra hållet…
Och jag tror att vi nu framför våra ögon har TIDERNAS största möjlighet att genom stora utmaningar göra om och göra rätt, OM vi gör det KONSEKVENT och TILLSAMMANS!
Och genom de krig, naturkatastrofer, våldet och brottsligheten som skakar världen får vi en riktigt bra möjlighet att träna, stärka och befästa i oss, den allra viktigaste fredsbevarande komponenten vi har fått:
Nämligen förmågan till empati och inkännande med andra människors, djurs och naturens lidanden! Och en större förståelse för sammanhang, orsak och verkan, och hur det här uppstår i världen. Och det kan förändra så mycket!
Och vi kommer absolut att behöva förändra våra livsstilsmönster synen på konsumtion, och framför allt låta hållbarhetstänket flytta in i oss. Börja ställa krav på tillverkningsindustrin att bygga in hållbarhet och återanvändning i kläder och andra saker och ting. Och det tror jag faktiskt till och med kan påverka vår syn på varaktigheten i våra relationer och få oss att se värdet i varandra mer på djupet.
Och vi har abtagligen SÅ mycket att vinna på att förändra våra konsumtionsvanor och vardagliga levnadssätt!
