Livet är som ett rollspel där vi nog alla efter bästa förmåga, försöker tillföra det stora gemensamma dramat nåt av värde, men ibland som i blindo famlar efter den motivationen!

21 juli, 2025annsandrum Lämna en kommentar

Ännu ett inlägg skrivet av mig, Ann Danell.

Jag kan uppriktigt, och utan några som helst dramatiska ambitioner, säga att jag av nån outgrundlig anledning aldrig har känt mig riktigt hemma i den här världen och just därför är det för mig en ovärderlig bonus att jag älskar den och att den känslan ofta blir besvarad, i mötet med liv och människor och förstås med djur! Fast jag ofta känner mig som en främling på väg bort och mot nån annanstans och antagligen är det just därför som jag gjort ett antal… flyttningar i mitt vuxna liv. Och jag tror att det nog finns en och annan som kanske läser det här och kan känna igen sig i samma eller liknande, märkliga känsla.

Hur, fri och äkta och autentisk man än har för avsikt att vara så är ändå det mesta mellan oss av nån anledning… mycket av ett rollspel, det upplever jag ofta. Och i det färgrika spelet gör vi var och en i någon mening, vår egen tolkning av om – och hur, våra karaktärsdrag och egenskaper möjligen kan tillföra tillvarons stora drama något av värde och det… är verkligen ingen enkel bedömning! Och jag kan bland tycka, och ännu mer känna… att rollen som SIG SJÄLV ofta är den svåraste att vara i och den som suger mest energi. För då och då är det som man har tappat sitt manus och famlar omkring som i blindo och som Ferlin säger i dikten “Barfotabarn”:

” JAG HAR TAPPAT MITT ORD OCH MIN PAPPERSLAPP OCH SITTER DÄR PÅ HANDLARNS TRAPP OCH GRÅTER SÅ ÖVERGIVET.”

Ju mer jag läser om konstnärliga, kreativa känsliga människors liv desto mer stärks min teori om att de ofta på grund av sin sårbarhet, väljer att leva sina liv parallellt… GENOM sina böcker, målningar eller sin musik, och lite som i skydd för verkligheten. För att direktkontakten med människor och allt för stora exponeringar av liv och vardag och många kontakter, ofta blir för svår och ibland rent omöjlig.

Jag kan själv känna att det ibland blir FÖR mycket info. för mig och för mycket känslor som jag känner in och läser av under en dag med flera möten med människor, hur trevligt det än har varit. Med djur är det annorlunda för mig, för där uppstår väldigt sällan den överbelastningen, eftersom det ofta känn som mer “rena” och kravlösa, ärliga och mer naturliga energier som jag landar i och känner mig hemma hos.

Ju äldre jag blir, desto mer känner jag utan att vilja göra mig det minsta märkvärdig eller “finare” än nån annan, igen det här dilemmat. Och jag förstår de som t. ex fungerar utmärkt som skådespelare 0ch konstnärer och som bärs och närs av skapande och kreativitet, men som ibland just… famlar som i blindo och är obekväma i sin egen, privata roll… och DÅ tappar sitt manus och sin papperslapp.

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Läs fler inlägg → Facebook

Lämna ett svar Avbryt svar