Grunden för all tolerans inför det som sticker ut kräver vår djupa förståelse och ett inkännande, och måste förstås förankras i hjärtat med en sann medkänsla!

Med dagens inlägg vill jag hylla alla dedikerade hjältar som dagligen stöder dom människor som kämpar för sin rätt att utifrån normens inskränkta måttstock få avvika och sticka ut med en tillhörighet eller åsikt, ett utseende eller sätt att vara, utan att mystifieras eller bli förminskade.

Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell

Mänskligheten har onekligen en del återstående att jobba med för att riktigt kunna få till den där GRUNDEN i oss som kräver vår djupa förståelse och sanna hjärte – förankring. Och för att vi ska kunna utrota alla fördomsträsk och intoleranser inför vars och ens sanna tillhörighet i alla sammanhang!

För det kräver att vi genomlyser våra gamla primitiva rädslor inför det som är oss främmande och avviker från det fastslagna sortimentet av vår trygghet. Och det har vi ofta svårt att närma oss i en djupare analys, för det som funkar som en trygghet, även om det leder oss på fel spår, det släpper man inte i första taget.

Och i det jobbet behöver vi bra och så gott som outtröttliga engagerande förebilder och där har kända och uppskattade människor ofta en bra genomslagskraft på den breda opinionen.

Och Jonas Gardell är en sån och hans intelligens, konstnärskap och briljanta iakttagelseförmåga återspeglas i  hans filmer, pjäser och böcker och han är en lysande dramatiker. Och jag tänker särskilt på hans bok “Ett lyckligare år” en bra och viktig bok om rätten till homosexuell frihet utifrån ett brett historiskt perspektiv.

Men Gardell är en person som annars gör sig bäst i mer seriösa, allvarliga sammanhang tycker jag. Och jag har svårare att uppskatta hans stand up – föreställningar där han sviker sin begåvning, inte alltid är så rolig och tar fram det sämsta i sig själv och blir ofta för gränslös och angripande. Men han är också en stark förkämpe i rätten till att få älska vem man vill oberoende av kön, och han är klok och vidsynt och når in i  människor, ställer det outtalade på bordet och får oss att tänka efter.

Och jag tänker förstås på hur många män och kvinnor som genom tidens gång har fått fara så illa och tvingats leva i förnekelse och skam för sin sanna sexuella identitet och hur oerhört fel och grymt det har varit! Inte så längesen och först 1944 blev homosexuella kontakter legaliserade, och det är nästan overkligt att tänka att det är så.

Och hör och häpna, ända fram till 1979… klassificerades homosexualitet som en psykisk störning…! Och man bara bävar över hur inskränkt, och dömande en mänsklig hjärna kan vara och hur hårt och stängt ett hjärta kan välja att faktiskt bli. Och jag undrar om det fullt ut är möjligt att ändra en sån som jag tycker, typ av vanföreställning och vantolkning och släppa gamla religiösa, moraliska maktanspråk över människors sanna, i grunden oantastliga natur!

Och jag upprörs och skräms över att så många människor  sååå länge och fortfarande… elakt angriper kärleken i homosexuella relationer, och ser på, särskilt manlig homosexualitet, som bara en “rå” och nästan primitiv akt, ett utbyte av enbart sexuell lust och “köttets njutning”. DET är om någonting att förringa och smutskasta helig kärlek mellan människor! Och OM det nu existerar ett syndabegrepp i ordets verkliga mening…vilket mången moralisk väktare har hävdat, så är DET om något en synd i mina ögon!

Just det ord som människor genom historien har applicerats på homosexuellas läggning, vilken paradox…! Det här fördömandet är en människoproduktion där vissa utnyttjar och stärker sig med gamla testamentets urgamla syndabegrepp och använder som ett “moraliskt” slagträ. Och det tror inte jag att varken Gud eller Jesus eller någon annan genuin gudomlig kraft, tycker är rätt eller acceptabelt !

Och jag tänker att FRED på jorden tyvärr verkar vara ett alltför ambitiöst och orealistiskt projekt… så länge mänskligheten brister betänkligt i en konsekvent och tolerant människosyn! För ALLT hänger förvisso ihop ! För ingen fred på jorden… så länge vi inte har fred i orden och i våra hjärtan – på riktigt. Och inte för än vi har lagt ner våra hemmagjorda moralvapen och förstått hur illa vi bär oss åt och hur vi faktiskt nedgraderar det heliga människovärdet…!