Tar du inte tag i krisen så tar krisen ändå alltid tag i dig och är den pålitliga famn där vi kan få tröst, klarsyn och utbildning!

Ett inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell. 

Jag försöker se KRISER som en nödvändigt sträng, men i det stora hela, nog alltid rättvis varm och öppen famn som man som människa ibland måste vara i för att kunna lyssna inåt mot sig själv. 0ch jag tänker att de som nu, på både det samhälleliga och personliga planet, nästan undantagslöst är pålitliga i en väsentlig mening. Nämligen den… att skarpa lägen och då när krisens allvarliga ansikte visar sig som nu, bär på en positiv effekt och har ett budskap med sig till oss. Och så har den förstås, mänskligheten trogen, sen urminnes tider jobbat på för mänsklighetens bästa. Eftersom den öppnar våra ögon för existensens ofrånkomliga villkor och leder oss mot klarsyn och tacksamhet för det vi har, och för det vi allt för ofta tror att vi orubbat har för alltid…!

För “plötsligt” ser vi att det härliga, färgglada livets självklara dagar ju faktiskt KAN vara hotade… och att livet KAN vara skört och sårbart som ett nattfruset vatten. Och att vardagens trygghet faktiskt KAN svikta och till och med försvinna… under våra ganska bortskämda fötter.

Krisen pekar på vår ofrånkomliga död, på separationens smärta och på det vi gärna vill förtränga och se bort ifrån. Och den säger oss strängt, men inte utan vänlighet… att döden och livet är varandras vän och förutsättning. Att allt levande börjar – slutar – OCH – fortsätter genom det att allt omkring oss en gång måste vissna ner och dö… för att lämna plats för nytt liv och nya möjligheter. Där vi alla som jag tror, kommer att vara med igen på nytt och i andra sammanhang.

Kriser blottlägger också kärlekens stora ovärderliga guldpeng där båda sidor också står som i symbios till varandra. För sorgen och saknaden är kärlekens baksida och det pris vi får betala när någon älskad lämnar oss.

Och krisens styrka är och förblir den obändiga FÖRÄNDRINGSKRAFT som den bär med sig och den starka lampa den då blir för våra ögon…!