Dagens inlägg som alltid, skrivet och publicerat av mig , Ann Danell.
Jag vill påstå att den allra finaste och mest användbara kompetensen som vi har fått som människor det är att kunna ge och ta emot kärlek! Och den dyrbara egenskapen den tjänar i grunden bland annat vår överlevnad, den mellanmänskliga freden och vår hälsa.
Och vi vill väl alla och nog med få undantag, BLI ÄLSKADE. Trots ett ibland komplicerat inre motstånd och skyddsmekanismer som förnekelse och spelad hårdhet. För vi är alla levande varelser, allt ifrån den “tuffaste killen på stan” till minsta lilla gris och den skyggaste lilla fågel. Och vill bli sedda och älskade och ibland till den grad att vi blir oförståndiga, till och med desperata… och villiga att betala ett alldeles för högt pris för den bekräftelsen.
Och förresten god morgon till er alla! I dag har jag av någon oklar anledning varit uppe tidigt och spökat och hasat mig ur sängen och glidit ner i goaste fåtöljen. Jag är av en anledning tröttare än på länge, har mycket att stå i och jag gäspar så pass… att jag typ nog skulle kunna svälja både folk och fä och en och annan mindre elefant, känns det som. Men om en stund väntar dagens långpromenad i bra tempo, för den slipper jag inte undan!
Sömnig så in i bomben… men ändå är knoppen märkligt redan igång med ett tankearbete som kanske inte är så intressant för “externt” bruk, men för mig själv har det nästan någon form av betydelse.
Och i dag fastnar jag i den gamla sanningen att vi nog alla och med få undantag, vill bli ÄLSKADE och sedda, bekräftade och GILLADE! För vem vill bli O – GILLAD.. tänker jag? Jag inte jag i alla fall och då i alla fall, inte av vem som helst!
Och med det sagt så kan jag inte komma förbi tanken på sociala mediers genomslagskraft och hur många av oss, inklusive jag själv, som strävar efter att bli “GILLADE” med det vi delar och torgför. Och jag undrar hur mycket det påverkar samma behov UTANFÖR… medievärlden i den “riktiga” världen”?
Det är en intressant metafor tycker jag och tror att vi faktiskt triggas betydligt mer än vi är medvetna om av att vara sociala -media -aktörer, och att vårt bekräftelsebehov är större än någonsin i människans historia. Och det här har ju redan påverkat samhällsklimatet på flera plan och vi HAR blivit mer självupptagna och i högre grad egofixerade, det var ju förutsägbart.
Och själva livsuppgiften som sannolikt är LÅNGT mer och STÖRRE, än att alltid vara “bäst, MEST beskådad, och vackrast”, har blivit den TÄVLING som alltid pågår och om den expanderar… tror jag, hotar att knäcka oss på riktigt! För under all tillkämpad säkerhet och “felfri” yta och i denna tävling får vi lätt alltför utbytbara, sköra självbilder och till och med självhat. Och blir då förstås mer sårbara och i allt väsentligt INTE starkare, i alla fall inte i det längre, mer hållbara perspektivet!
Eftersom vi blir mer och mer som ett VARUMÄRKE på en marknad under hård konkurrens och med förväntningar på ständig förnyelse och konsumtion! Och att SYNAS och att GÖRA blir det viktigaste. Och då riskerar huvuduppdraget, som ju är att LEVA och VARA… att bli sekundärt, vilket en och annan redan har erfarit med psykiskt illamående som följd!
Och jag tänker att det gäller som alltid att stå stadigt och ha BALANS I ALLT och att ALLTID sätta själva livet- det riktiga livet, HÖGST och inte låta sig luras, inte sälja sig till fåfängligheter!
