
Dagens amatörfilosofi skriven och publicerad av mig, Ann Danell.
Varje dag ÄR inte solsken och rosor !
Och ibland kan det verkligen visa sig med en slående pedagogisk tydlighet, att det finns en mening bakom den “väderleken”, precis som med andra vädertyper i tillvarons stora spektrum av mänskliga omständigheter…!
Och ibland måste man då vackert bara stålsätta sig, vända näsan mot vinden och ge sig in i stormen, kanske till och med BLI… stormen för att klara sig.
Behålla balansen, ALDRIG nånsin tappa kontakten med hjärtat, hålla huvudet kallt och sätta förståndet högt.
Inte vara rädd för att frysa om öronen, för ibland kan en “mössa” faktiskt vara i vägen och skymma sikten framåt. För allt går faktiskt över nån gång, det har jag förstått.
Bestämma sig – aldrig tveka, samla ihop sig och tveklöst dyka ner i det kalla vattnet.
Vara modig och lagom “tokig”, ha bra koll på sina känslor, använda och inte låta dom ta över maskineriet, inte låta enbart emotionerna styra själva framfarten.
Ibland måste man bara finna sig i “dåligt väder på insidan” och gilla läget, rida ut stormen och skydda sig så gott man kan.
För inte ens stormar orkar hur länge som helst utan stillnar också dom så småningom.
Och klarar man dom här ovädersdagarna, bestämmer sig för att klara dom, då har man hämtat hem betydande segrar, blivit än mer “väderklok” och verkligen stärkt sina mentala muskler.
För vem vill egentligen leva ett liv med bara “stadigt väder,”
endast soliga dagar och ALLDELES vindstilla med en bred marginal av förutsägbarhet?
Och kanske är det bara i stormens öga och i riktiga utmaningar som vi fullt ut
kan känna livet puls och fulla värde… för vi får inte, tror jag, alltid hållbar trygghet utan genomgångna prövningar där vi besegrat rädslor och blockeringar!