Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Jag tänker ibland att jag själv nog, till synes pretentiöst, använder ordet ANDLIGHET lite för ofta i mina texter, utan att närmare förklara just MIN egen definition av det. Om man som jag skriver mycket så är det lätt att bli lite “hemmablind” i sitt eget språk och i sina tankar och uttryck, och att man då inte alltid tänker på att min upplevelse av “andlighet” är tolkad av mig medan andras uppfattning förstås kan vara en annan och står för deras tolkning. Det finns i min värld nämligen ingen allmängiltig, bestämd eller heltäckande definition av begreppet, för det är ju en subjektiv individuell upplevelse och alla har rätten till SIN tolkning av den.
Och så behöver andlighet inte nödvändigtvis vara kopplad till religion eller trosuppfattning, vilket många faktiskt fortfarande tror som av gammal vana.
Och kanske behöver vi som skriver om de här ämnena oftare stanna upp, “plocka ner” och avdramatisera liksom jorda vår andliga helhetssyn och med det göra den mer vardaglig och begriplig. Lyfta ner den från all eventuell upplevd präktighet och fullkomlighet och från de oåtkomliga piedestaler dit vi “vanliga” människor under vår historia ibland inte har nått, eller velat sträcka oss efter, för att det har varit för allvarligt, krävande och tråkigt. Och ibland till och med skrämmande, för den som inte vill bli påtvingad en tro eller religiös övertygelse.
För mig är den andliga aspekten av livet särskilt vacker eftersom den är enkel, fri från all “överhet” och stränghet och i sin mening högst närvarande i det VARDAGLIGA, och uppfriskande och klargörande som en syrerik vindpust från ett öppet fönster en het sommardag, tycker jag. Och så skönt okomplicerad till sin natur, eftersom den tycks vara självdoserande och ger oss vad vi för dagen och i stunden behöver av andligt kosttillskott. Och skulle jag få frågan om vad andlighet är för mig så skulle mitt svar bli det här:
Andlighet och en andlig livssyn är för mig att med klar blick stå i kontakt med de eviga sanningarna: livet, döden, återfödelsen och kärlekens gudomliga kraft. Och att leva i samklang med allt det andra som lever och andas och inte sätta mig över eller underordna mig det, och inte brista i respekt. Och att alltid jobba på att med tacksamhet njuta av min stund på jorden och av tillvarons alla nyanser, och inte låta det materiella ta över och skymma sikten för det översinnliga och de eviga sanningarna. Och sist, men inte minst:
Att leva och vara en så bra människa som för mig är möjligt och göra så gott jag kan.
