Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Det har sina poänger att, fast man är född som övervägande känslomänniska, också kunna vara pragmatiker och kalkylera med att möta motstånd då och då. Och för allt i världen… våga stå stadigt med fötterna i skorna när man följer en ideologi och är dedikerad en övertygelse här i livet …!
För sticker du ut från den normativa formen så kan du förvänta dig att du inte alltid får en hinderfri framfart på den där stora allmänna vägen. Den framfart som ju egentligen är till för alla men som ibland kan vara hopplöst trång och dj-ligt svårforcerad, liksom huggen i sten och inte alltid framkomlig utan både offer och kompromisser. Och det kan göra att man tillfälligt hamnar under en känsla av förlust.
Det här är inget nytt för det är förvisso så det sociala spelet fungerar, det vet ju alla egentligen! Det är rena psykologin och handlar i urgrunden om selektion, social överlevnad och en massa rädslor hos människan. Den art som genom evolutionens framfart lärt sig att behålla sin skepsis och att vara reserverad mot det som inte speglar gruppen och kollektivet. Det som kan utgöra ett hot mot överlevnad och trygghet, och som riskerar splittra gruppens gemenskap och försvaga försvaret.
Och som en följd av den här urgamla, underliggande kvarlevan lämnas av den anledningen inte alltid utrymme för “konstiga eller avvikande” individer och i synnerhet inte för dom som med självklarhet tar den plats dom anser sig behöva. Det här är ju ur ett rent stillastående, primitiv perspektiv förståeligt, men det är också ett arv som lätt kan bygga svårt trångsynta, intoleranta och ibland rent farliga människor, och det är inte okej för mig varken i den lilla världen eller i det stora hela!
Så därför gör jag i allt väsentligt mina egna val så länge jag inte skadar nån annan, eller av nån dunkel anledning just då råkar vara temporärt “dum i huvet”… Och jag är hård med att disciplinera mig själv att låta andra göra sina, för jag har alltid haft svårt för dubbelmoral och egoism!
Och det där med motstånd, höjda ögonbryn och intolerans… DET gör mej ofta bara mer motiverad, för DÅ blir behovet av självständighet så uppenbart! Själva motståndet är ju för övrigt i sig en indikator på att vi alla är på olika utvecklingsnivåer inom olika områden, men för den skull… varken sämre, bättre eller finare än nån annan!
Så stå på er ni som känner igen er i det här, och se till att alltid ha lite reservkraft och en viss “social överlevnadsutrustning” i händelse av att ni hamnar i motvind ! För då kan man oftast snabbt resa sig igen utan skador, se saker mer objektivt och stärkt med ny energi fortsätta jobba vidare. Och det utan varje känsla av utanförskap och med sin värdighet i behåll! Det är ju det som är MÅNGFALD på riktigt i det praktiska livet, som jag ser på det hela!
