I en verkligt väsentlig mening är vi alla byggjobbare av något riktigt stort – tillsammans!

Ett inlägg författat och publicerat av mig, Ann Danell.

Och kanske att jag nu är inne och nosar på det som kan uppfattas som lite tjatigt och närmar sig en klyscha, men det må i så fall va hänt för det tål att upprepas!

Och jag vill påstå att det trots, nu en hel del mörker, strider och oro på det här fina jordklotet ändå är märkbart och så härligt att märka, att vi människor som en hoppingivande motrörelse till egoism och negativitet, allt mer i det stora hela nu verkar börjar förstå vad själva livsuppgiften faktiskt går ut på! Nämligen som jag ser det, att försöka vara en osjälvisk och kärleksfull del av den stora helhet som vi och allt annat levande tillhör. En insikt som rent logiskt då måste betyda… att det vi gör mot allt annat levande det gör vi också mot oss själva, och det förstås, på både gott och ont.

Och jag tror att den bästa av världar den bygger vi, med olika stor medvetenhet på tillsammans varje dag, alldeles oberoende av religion och trosuppfattningar, etnicitet och kulturell bakgrund och utifrån en genuin känsla av SAMHÖRIGHET. Och med ett bestämt avståndstagande till varje tendens till det gamla orättvisa klassamhällets framfart som  splittrar kraften i den GEMENSKAPEN, och som faktiskt har visat sig igen.

Men det går inte att sticka under stolen med att det inte alltid, trots att man så gärna vill, är lätt att vara byggjobbare i det här stora bygget. Och jag kan säga att vissa dagar kan det där gå trögt för mig för då har jag liksom glömt verktygslådan hemma, känner mig trött i både kropp och själ, famlar och undrar varför. Och ibland är byggjobbaren i mig inte ens “på jobbet,” och det är då jag känner att livet är lite tungt och motsträvigt och till och med hopplöst. Såna dagar har vi alla, och då får vi  täcka upp och vara medbyggare för varandra och kan då få en större, men ofta lärorik arbetsbörda.

Men det svåra i livsuppgiften, i själva arbetet, uppvägs stort av alla de där ljuvliga dagarna när allting fixar sig, när man får skratta mycket och har fina möten med andra människor, och då man känner att man faktiskt kunnat bygga någonting som får betydelse för andra!