Det här inlägget är skrivet och publicerat av mig Ann Danell. Och bilderna här från Kalmar och Kvarnholmen, är nyligen tagna av mig.
Inte så otippat hamnar jag där igen… i drömmerier över det som en gång var för jag älskar gamla miljöer. Och jag landar utan motstånd i en osökt mix av tankar över vardagens guldkorn och livets framfart och i funderingar över oss människobarn. Och än en gång slås jag av hur lika vi människor och vår härliga natur verkligen är! Men det är ju inte så konstigt egentligen, för vi är ju faktiskt i allt väsentligt släkt och barn av samma källa och ursprung och komna från samma livsgnista med båda evolutionen och celldelningen som våra byggstenar.
Och en av dom här likheterna är att vi SJÄLVA har incitamentet att vara samma stämningsskapare och trygghetsbyggare för varandra som naturen är för OSS med alla sina välvilliga energier. Och det tycker jag är så otroligt fint och där kan man verkligen tala om samarbete!
På tal om stämningsskapare… och när jag här om dagen i gott sällskap med en pigg och guldig morgonsol mot min kind körde mot Kalmar så var jag så där, kanske i allmänhet inför ett tandläkarbesök, lite… o -typiskt glad, tacksam och faktiskt lite upprymd, för jag var på väg till min all time best – tandläkare och hans likasinnade supertrevliga tandsköterskor som faktiskt har blivit som mina vänner! För dom jobbar alla med stor kunskap och från hjärtat på riktigt med en helhetssyn på HELA ägaren av tandgarnityret och bjuder på så mycket goda omsorger och vänlighet !
Och det här stället är Sköldenklints tandläkarpraktik som enligt mig, förmodligen är norra Europas bästa! Och jag kan verkligen rekommendera alla som bor i Kalmars närhet och som av någon anledning kanske har ett motstånd, en onödigt lång startsträcka till ett tandläkarbesök, eller till och med en jobbig tandläkarrädsla, att uppsöka det här trivsamma stället! För där får man av naturliga skäl BÅDE…gapa och skratta och ibland på samma gång, vilket kan bli problematiskt hihi… men sååå uppiggande! För maken till trevlig och all – kunnig personal det får man banne mig leta efter!
Vägen dit från där jag bor, bjuder på en natur som är en fröjd för ögat och typisk för den här delen av Småland. Med en givmild variation av träd som står där längs vägen tätt tillsammans i olika åldrar – i långa släktled, som ett skydd ut mot all trafik och det är för mig och min fantasi… så rörande med den kärleksfulla tryggheten!
Och omväxlande med det här får man också en liten försmak av den södra, större delen av “Kalmarslätten” som här i den norra, också bjuder på en vy av fri och öppen natur med stora vackra åkrar och ängar och en del natur – dekorationer med gamla fina stenrösen – värdefulla minnen från när dessa åkrar en gång blev till och plockades fria från sten av arbetsamma händer. Och det här är ett landskap som har ett förunderligt ljus i sig, och det liksom andas…frihet så man känner det ända in i bilen och själen när man kommer där och kör förbi!
Tänk… hur väl genomtänkta och uträknade alla våra naturscenerier verkar vara och sällan eller aldrig syns dom vara frukten av en slump. För mig har skogen och alla typer av natur varit som mina bästa vänner ända sen jag var barn, och där kände jag av stämningar som jag inte hittade någon annanstans och särskilt under gamla stora, lummiga träd och där de växte tätt tillsammans.
För där fanns känslan av TRYGGHET och SKYDD och där bodde energier som var så starka att man nästan kunde ta på dom. Och den känslan har jag kvar än i dag och blir ibland helt tagen när jag ser vilka tydliga stämningsbyggare våra älskade träd är i naturen och i all bebyggelse. Detsamma känner jag i gamla miljöer där husen fått stå där så kärleksfullt bevarade av hjärtekloka människor genom tidens gång.
Och det här njuter jag särskilt av när jag går omkring i dom gamla delarna av två av mina absoluta favoritstäder: Kalmar och Stockholm! Där har jag också haft lyckan att ganska oväntat få bo ett tag och där har jag upplevt mycket roligt och bra under mitt liv. Och i båda dessa “pärlor i guld” känner jag mig alltid hemma och som kärleksfullt omfamnad mellan alla gamla hus där så många människor, i grund och botten så lika oss, har levat och älskat skrattat och gråtit sig fram genom sekler av varandet. Och när jag går där på dom små fina stadsgatorna kan jag nästan höra deras röster som ekon från det förgångna, den boning vi själva faktiskt en gång ska komma att tillhöra!
