Den här texten är i sin fulla helhet skriven och publicerad av mig,
Ann Danell den 3 maj 2024.
Vissa dagar behöver man verkligen ta språnget ut i det okända och ur den självpåtagna, lätt patetiska rollen som kombinationen av moder Theresa och “spindeln i nätet” hihi… för den frigörelsen är i längden ofrånkomlig och ett jädrans bra läkemedel för både kropp och själ! Och det skadar varken en själv eller sina närmaste och allra käraste, tvärt om! För då blir det i mitt fall, för maken lite sköna fria val – utan mina ibland lite ängsliga råd och begränsande anvisningar och med det kvalitetstid också för honom, och det unnar jag honom mer än gärna!
Så igår tog jag mig en planerad, och som jag tycker välförtjänt “day off”och körde in till fina Kalmar i syfte att, som liiiite… av det som numera blivit av en utmaning:
Krypa ur det trygga boet, med de för en orolig själ som jag, ibland lite tråkiga förutsägbara vardagssysslorna, med det goda syftet att i någon mån kunna ägna mig åt lite sunda “själviska” omsorger om mitt SJÄLV.
Solen var verkligen på toppenhumör och hade brett ut alla sina pigga strålar så generöst över ett glittrande vatten när jag hämtade min dotter Johanna i Timmernabben redan strax efter sju på morgonen. Till Kalmar bar det sen och där jag efter en rolig färd med många skratt, släppte av “dotera” vid hennes jobb. För att själv sen inleda dagen med nåt så pragmatiskt och oglamoröst, men nödvändigt… som ett bokat besök på en riktigt bra tandläkarmottagning. Ett kundvänligt ställe med en genuint trevlig och kunnig personal och en svårslagen närmiljö på gamla anrika Kvarnholmen, där man som en bonus har utsikt över det gamla vackra vattentornet och en del riktigt gamla, små hus som är söta som socker att fästa blicken på!
Ungefär en timma senare klev jag nöjd och dentalt nybesiktigad ut på trivsamma Larmgatan där larmet ännu inte hade etablerat sig innan alla affärerna slagit upp sina dörrar, utan var en gata som framstod som lugnet själv. Och som utan att hetsa upp sig nöjde sig med några besök av varubilar som fyllde på lager och hyllor inför dagens kommers.
Det var länge sen jag tog en långsam promenad genom stan och verkligen tog in, reflekterade och njöt av allt det jag såg och kände, i den här unika, bitvis riktigt väl bevarade stadsmiljön. Jag bara älskar gamla miljöer som berättar så mycket om det som en gång var, och under några korta ögonblick kan jag ibland inne i mitt huvud se och känna in hur det var där bland de gamla husen från långt bak i stadens historia.
Och där jag strosade fram njöt jag av den oslagbart goda doften av nybryggt kaffe, härligt purfärskt bröd och ljuvliga bakverk från alla konditorier och restauranger som jag passerade. Och jag kände att jag började landa i mig själv och trivdes riktigt bra i mitt eget sällskap och att ett sällsamt lugn intog mig.
Och det var då…jag bestämde mig för ett, till att börja med, efterlängtat besök på Kahls lilla butik och cafe´ i Baronens köpcenter! En oas av kaffe – och tesorter och med ett choklad – och pralinsutbud som vore det hämtat från rena himmelriket. Och det är en frestelse som jag varmt rekommenderar alla att falla för som har vägarna förbi Kalmar och Kahls! Ett av många älskat och välbesökt litet ställe med garanterad trivsel och kvalitet som Jan och jag så ofta har besökt förut under åren och som är vår favorit.
Och dit hade vi verkligt nära när vi i slutet av 90 – talet hade ynnesten av att få äga och bo i ett av de allra finaste och mest välbevarade små kulturhusen på vackra Kattrumpan. En tid i mitt och Jans liv som jag tacksamt har sparat i mitt hjärta!
Efter en ljuvlig caffe latte ur en kopp i min favorit -rosa färg med ett fat i cremevitt, och med ett par riktiga gobitar choklad i magen var jag nästan oförskämt nöjd och och belåten utan oro för hur det var hemma… Och förvånansvärt sugen på att frekventera några intressanta butiker och kolla läget, och så fick det bli. Efter några timmar med så mycket nöje i mysiga miljöer var jag mer än nöjd med den här egentiden och jag vände mig mot stadens uråldriga vackra slott som står där så mäktigt och tornar upp sig vid Kalmarsundsparken och tackade för mig för den här gången!
Och jag kan verkligen rekommendera alla, både kvinnor och män som lever i någon form av relation, att utan det minsta dåligt samvete regelbundet boka in en date med sig själv i almanackan, och ösa lite nyttig egentid över sin skapelse. För jag tror att vi nästan alla, och oberoende av ålder, ibland ostörda behöver vara ensamma med oss själva i olika miljöer. Ibland kanske för att kunna släppa eventuell kontroll, göromål och inbillade “måsten”. Möta sig själv på riktigt och hitta lite av sina egna nöjen och roligheter, som ju inte alltid sammanfaller med de som ens livskamrat har eller uppskattar. För det tycker jag är att både vårda sig själv och sin relation!
