Apropå de paradoxer som ibland så motsägelsefullt visar sig för oss i den här förunderliga världen. Och att den som till det yttre syns fattig och medellös, mycket väl kan vara rik och välutrustad, men i en helt annan och betydligt vidare betydelse!
Författat och skrivet av mig Ann Danell och ingen annan.
Ända sen jag var barn så har jag känt medkänsla och dragits till de stackars människor som har hamnat i marginalen av den här tillvaron, det stycke liv som vi tilldelats och som vi med våra olika förutsättningar – ryggsäckar och verktyg, har att förhålla oss till. Och jag har så innerligt… velat ge dem lite ljus och uppmärksamhet för att de förtjänar det. Och jag tror att jag har både min egen ganska knöliga uppväxt och förebilden av min mammas klokhet och människointresse att tacka för det.
Och jag vet att den som är materiellt fattig och utslagen mycket väl också kan vara den som är övermåttligt RIK och ägare av en trygg INRE hemkänsla och genuint vet vem han eller hon på djupet är! Det vill jag påstå efter att ha träffat tillräckligt många människor som, och det här ska man komma ihåg… alltid av en orsak har hamnat på livets skuggsida, för även om den orsaken inte är direkt klar och uppenbar, så finns det ursprungliga såret oläkt där och sitter ofta djupt under skinn och yta på sin ägare som i längden så sorgligt har vant sig vid smärtan!
Och jag är inte alls överraskad eftersom vår inre personliga utveckling förstås i det väsentliga är oberoende av vår materiella status. Utan beror på hur vi har tagit vara på våra liv och erfarenheter och om vi har skaffat oss några användbara lärdomar och gjort praktik av dem! Och om VEM vi med den goda viljans hjälp har valt att bli och vara i den här vida världen! Det är DET som bortom all status, titlar och jordiska utnämningar, alltid blir motorn i vår mänskliga utveckling och som i det längre perspektivet definierar oss och förädlar själ och hjärta!
Jag har träffat hemlösa människor som inte har mat för dagen, inte har tak över huvudet, och för vilka tillvaron varje ny dag… allt igenom är otrygg och osäker och som också får utstå spott och spe från ovänliga oupplysta, fördomsfulla personer. Därför förtjänar de att få känna sig sedda, respekterade och tilltalade!
Och då kan det bli så fina och meningsfulla samtal där man kan få ge lite glädje och hopp till en uppgiven själ och få så mycket tillbaka som kan bidra till ens egen utveckling, tycker jag! Och i de här människorna som saknar allt av det som flesta av oss andra har, har jag ibland märkt och känt en alldeles särskild utstrålning och mött en äkta varm och vänlig blick. I vilken jag har kunnat ana, en under antagligen kärva omständigheter, upphämtad visdom som så uppenbart ligger bortom betydelsen av det materiella. Och jag har flera gånger sett det en gång lilla försummade, ensamma barnet som ville bli sett och älskat i de här marginaliserade människorna, och det är så förkrossande sorgligt tycker jag!
Det är som om de, som en kompensation för saknaden av ett tryggt och bekvämt liv, inte sällan har just en rymlig INRE HEMHÖRIGHET och en KLARSYN inför helheten som vi andra inte alltid förstår eller ser meningen med, och verkligen inte så lätt kan erövra. Och det här tycker jag är en av livets intressanta paradoxer!
För även om vi har det mest välutrustade, fantastiska hus och allt vi behöver och lite till… så kan vi trots det vara existentiellt INRE HEMLÖSA och stagnerade i våra känslomässiga utvecklingsprocesser och fortsätta leva i såna bristtillstånd länge – allt för länge! Till dess att tiden är inne för en förändring som av en anledning kan bli pedagogiskt kännbar på flera sätt. Och jag ser på det som processer som demokratiskt och urskillningslöst kan – och SKA drabba vem som helst av oss när det är nödvändigt.
Och det här mentala bristtillståndet det tror jag ibland kan ligga bakom att många trots skördad materiell framgång och skenbar perfektion, ändå inte är harmoniska, i längden inte blir nöjda med livet och än mindre blir, vad vi brukar kallar lyckliga. Så kanske ska vi mer sträva efter att inte bli hemlösa vare sig när det gäller det yttre eller det inre, utan söka en trygg och balanserad hemhörighet för både kropp och själ..!
