Ursäkta mig vänner om jag framstår en smula hetlevrad så här fram emot kvällen hihi… men det jag skriver om i dag är något som engagerar mig så pass att jag återkommer till det gång på gång. För jag vill påstå att det här är vår tids paradämne och en av de viktigaste frågorna efter klimat – och miljöproblematiken. Nämligen det om vilket samhällsklimat vi vill ha och är beredda att jobba med för att nå!
Och det handlar SÅ mycket om den framtid vi skapar NU och det samhälle vi vill ha! Våra värderingar och…inte minst den MÄNNISKOSYN som vi NU lägger grunden till och accepterar, GODTAR och etablerar som samhällsbärande och sen lämnar över som arv i famnen på dagens barn och kommande generationer, och som kommer att påverka precis ALLT i deras liv, relationer och värderingar. Och det handlar om hur det… i sin tur kommer inverka på det mellanmänskliga och samhällsklimatet och inte minst… kommer inverka på HELHETSHÄLSAN för både människor och samhälle!
Och därför blir jag minst sagt bekymrad och ledsen när jag med all önskvärd tydlighet kan märka att jakten på lycka och perfektion verkligen har en ständigt pågående jaktsäsong i vår samtid, och då lägger jag inte utan orsak min bekymrade panna i de veck som redan finns, och säger som Strindberg att “det är synd om människan.” Och jag tänker att vi antagligen har missförstått hela grejen med med livet och som förblindade fortsätter i spåren av ett verkligt Kardinalfel inför tolkningen av själva meningen med det..!
För inte KAN väl det rimligen vara att börja varje morgon med att uttråkade se på våra prylar och livsstilar, devalvera värdet av det och se med längtan på att kunna byta ut det vi redan äger, GÖR och HAR som är gott och bra av saker och ting! Det kan…inte vara essensen av tillvaron att fortsätta jaga det som har nyhetens behag och framstår som så åtråvärt så lyckobringande, bättre och finare. Det är ju att inte använda all den dyrbara klokskap som vi skaffat oss längs vägen som faktiskt hjälper oss att se och värdesätta det ICKE materiella, det som inte kan köpas för pengar eller nås genom yta eller egots framgångar. Det där som verkligen har betydelse för hur vi mår i själ och hjärta och ger harmoni och verklig mening åt våra relativt korta liv på den här jorden…!
VARFÖR denna hysteriska jakt på det “perfekta livet” när vi faktiskt står där mitt I DET! I detta UNDER som det är att varje ny välsignad morgon faktiskt fortfarande få LEVA OCH ANDAS…är då detta inte per definition perfekt nog undrar jag? Och jag kan uppriktigt säga att jag trivs sååå… himla bra med att vara så där mänskligt O- perfekt, sällan exemplarisk och långt ifrån fullkomlig vad det gäller det mesta, som jag tror det är menat att vi ska ha friheten att få vara. Och jag tycker det är poänglöst, rent tråkigt, och irriterande stressigt att jaga efter en felfri yta eller det “perfekta” livet, sånt har jag inte tid med, vill inte slösa dyrbar livstid på det tokskruvade elitistiska målet, för jag accepterar inte den villfarelse som jag tycker det är!
Förresten, finns det “perfekta livet” med någon större varaktighet förresten, överhuvudtaget… för oss i någon slags vettig, hälsosam mening, eller jagar en stor del av mänskligheten det som egentligen bara är en ILLUSION en HÄGRING, ett lurigt “hittepå,” fabricerat av människan -FÖR människan…? Jag känner mig själv och vet i alla fall att jag varken skulle vilja eller orka upprätthålla nån slags beställningsfasad utan minsta naturliga sprickor. Nej, jag vill vara äkta vara och får allt duga som jag är och befinner mig, och jag ger andra rätten att få känna detsamma.
