Att “kvinnor kan” det har majoriteten av mänskligheten alltid vetat och männen också fast dom tystat ner den sanningen av rent “praktiska,” egoistiska skäl, och det borde… inte behöva utropas för det blir för mig lite som en förolämpning av oss, för det råder inget som helst tvivel om den saken!

 Jag har sagt det förut… och jag säger det igen: 

Att det där med “kvinnor kan” och “girlpower” det är fullständigt självklart och har alltid stått utom allt… tvivel för mig! Det är bara att vända sig om se på vår imponerande kvinnohistoria som med all önskvärd tydlighet framstår med så oändligt mycket klok och rik kvinnokraft. Och det… i en tid då patriarkatet verkligen…hade sina glansdagar av manligt övertag! 

Men problemet är inte bara männens egoism och ovilja att släppa in och respektera oss, även om det är en tuff och irriterande bromskloss. Utan också…att vi alldeles för lite, tillsammans, har strävat åt samma håll och INTE envisats med att fylla vår kvinnlighet med väsentligt mer av det som inte bara är det yttre – det traditionella “lockbete” som majoriteten av det maskulina släktet faller för och alltid har gjort. För gör vi det så blir vi inte längre den lätthanterliga “konsumtionsvara” till männens behag som vi sååå länge, mer eller mindre, accepterat att vara. 

Jag växte upp med en mamma som kunde och gjorde näst intill allt det som min far varken kunde eller ville göra och lite till. Och hon skötte och gjorde alla typiskt “manliga” sysslor, inklusive skötsel – och ansvar för bil, hon var den som hade körkort och hon skötte också vid sidan av allt det sitt vanliga “kvinnojobb”, ett ganska kvalificerat och krävande arbete som kanslist på kontor på heltid, redan när jag var barn på 50 – talet. Och hon var kvinnlig och mån om sitt utseende och tyckte om att klä sig snyggt men lade inte all sin kvinnlighet i det. 

Och hon var inte… den enda kvinnan i bygden som använde och visade sitt naturliga KRAFT – och – BEGÅVNINGSREGISTER för det fanns fler som högaktningsfullt struntade i vad som var var kvinnligt eller manligt förväntade beteenden! Men många var onekligen fast och klämda mellan vad det som kvinnor “borde” göra och det som dom EGENTLIGEN både kunde och ville göra. Min mamma gjorde det mesta av sina sysslor för att hon måste, för att ingen annan gjorde det och för att det var för dyrt att anlita hjälp. 

 

Jag har aldrig tvivlat på kvinnors kunnande och därför tycker jag ibland att det faktiskt kan kännas snudd på förminskande, rent förklenande och lite onaturligt med “kvinnor – kan – ropen” och det att kvinnokraften måste påpekas, som den inte vore… den självklarhet den faktiskt är. För det är ju i ljuset av DET som den ju framstår som INTE just SJÄLVKLAR och nåt som måste lyftas fram för att synas…! Men lever vi kvinnor i den fulla vetskapen naturligt och förväntar oss att betraktas som kvinnor med samma styrkor och tillgångar som det manliga könet, så får killar överlag allt svårare att motsätta sig detta faktum för då rubbar vi det maktövertag som i evigheter varit övervägande männens!

Det är klart att vi kvinnor KAN… vi är ju inga, outvecklade små barn och överlag inte förståndshandikappade! Vi KAN och det HAR vi  med sällsynta undantag alltid kunnat, med minst… lika stark förmåga som de flesta män och DET ska vi fortsätta med att fritt praktisera!

Men.. en helt annan sak än den om våra grundläggande förmågor som står utom all tvivel, är att jag tycker att alldeles för lite och alldeles för länge… har vi INTE tagit vår självklara plats och för sällan har vi tagit den verbala fajten med männen ! Vi har länge, alldeles för länge…av ängslighet svarat på ett förväntat beteende, på en urdum könsstereotyp! Och vi har missriktat och i allmänhet, för… mycket lagt vårt värde i utseendet och i det att behaga männen, med det “kvinnliga,” det mjuka ofarliga, okomplicerade… i förhållande till männen, icke konkurrensbara. och genom det har vi också nedvärderat våra cerebrala förmågor, gåvor som så många kvinnor rikhaltigt har och förfogat över  – alltid!

 

Och det har vi försummat inte minst, för att så många… kvinnor nedgraderat sig till att göra detsamma och för att det då lätt blir en norm! Och det här har män i alla tider utnyttjat och funnit “trevligt”, bekvämt och skönt förutsägbart och det har hållit oss för kvinnosaken… farligt hanterbara. Den urgamla attityden har tyvärr tystat alldeles många potentiellt produktiva och frigörande revolutioner från kvinnor, innan de ens har börjat.

Och vi har genom historien, de flesta av oss,  fått uppmärksamhet, bekräftelse och komplimanger, blinkningar och lystna blickar för vårt yttre och vi har inte sällan gillat läget, det ska vi inte sticka under stolen med. Och det har i sin tur… skapat konkurrens och tävling mellan oss kvinnor som vi nog har stimulerats OCH infekterats av mer än vi tror…. Och det har OCKSÅ framkallat kvinnliga maktstrukturer och till och med en del härskartekniker mellan oss. Det här har sammantaget, under en lång historia varit direkt kontraproduktivt för likavärdet mellan könen och för ett uppvärderande av kvinnor som HELA människor anser jag.

Vi har inte fått den stöttning från männen som vi självklart skulle ha och vi har inte alltid självklart stöttat varandra heller, ibland nog beroende på att vi just…”tävlat” mot varandra sååå länge i en och samma gren,  den…där det yttre fått betyda nästan allt… Men nu, mina vänner över genusgränser… nu är patriarkatets storhetstid över! Och allt fler kvinnor tar sig äntligen rätten att vara dom de är och alltid varit, egentligen!

Men det har funnits och finns fortfarande… kvinnor som en motsägelse av kvinnosaken tycks trivas med att  bara vara typiskt “kvinnliga” i det mesta. Och som inte har några problem med att visa bilden av att kvinnor INTE kan fast de KAN…och som lägger alla sina ägg i korgen för dom yttre attributen och ger den korgen snällt och “sött” till männen. Och det… mina vänner, det stärker inte kvinnorollen i något enda avseende! 

 

Och för säkerhets skull…och för att undvika eventuella missförstånd, vill jag understryka att det ju naturligtvis INTE är oförenligt att vara snygg eller kvinnlig intresserad av kläder och mode, i kombination… med att vara allt det andra som ligger inom den stora ramen av kvinnors styrkor och kraft! Men aldrig förminska sig själv till den mycket missvisande bilden av den gamla kvinno -sterotypen som allt för länge tjänat männens förväntan  och på bara deras villkor!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *