Jag tänker att kriser som nu på både det globala, samhälleliga och personliga planet, nästan undantagslöst i någon mening ändå är pålitliga och i skarpa lägen och då när krisens vassa spets visar sig som nu, bär på en positiv bieffekt med sig till oss. Eftersom den öppnar våra ögon för existensens ofrånkomliga villkor och leder oss mot klarsyn och tacksamhet för det vi faktiskt HAR och för det vi ofta tror vi har för alltid…
För “plötsligt…” ser vi att det härliga livets självklara dagar ju faktiskt KAN vara hotade… och att livet KAN vara sårbart som skört som ett nattfruset vatten…och att vardagens trygghet KAN svikta och till och med försvinna… under våra ganska bortskämda fötter…
Krisen pekar på, och då inte minst symboliskt, på vår ofrånkomliga död, på separationens smärta och på det vi gärna vill förtränga och se bort ifrån, för att den vissheten kan störa och skapa ångest i oss. För jag tror att vi paradoxalt nog har blivit mer trygghetsberoende än någonsin förut i vår historia.
Men om vi stannar upp och lyssnar på den här allvars -rösten så kan vi höra att den med en viss stränghet men inte utan vänlighet, säger oss att KRIS oftast leder till FÖRÄNDRING och UTVECKLING och fram mot något NYTT!
För vi bör inte värja oss för de stora, eviga frågorna som rör existensens villkor, för allt, precis ALLT hör ihop i ett cirkulärt evighetslopp ! Och döden och livet är varandras vän och förutsättning. Allt levande börjar – slutar – OCH – fortsätter… genom att allt omkring oss en gång måste vissna ner och dö… för att lämna plats för nytt liv och nya möjligheter. Där vi alla som jag tror, kommer att vara med igen på nytt och i andra sammanhang.
Krisen blottlägger också kärlekens stora ovärderliga GULDPENG där båda sidor står i symbios till varandra. För sorgen och saknaden är kärlekens baksida. Och har du en gång älskat så kommer du också att sörja.
Krisens styrka är och förblir den obändiga FÖRÄNDRINGSKRAFT och den UPPLYSNING och MÖJLIGHET som den faktiskt för med sig. Och nu gäller det för oss att FATTA, verkligen förstå allvaret… med KLIMATKRISEN och att nå KONSENSUS för att kunna rädda det som räddas kan, av det som vi förut sett som självklart i våra liv!
