Hur ofta händer det inte när vi möter gamla vänner, att man efter bara en liten stund – ett kortare intro. av utbytta artigheter och förutsägbara frågor, faktiskt hamnar i det landskapet av minnen som man en gång byggde, skapade och höll vid liv, tillsammans..? Det där var jag ganska nyligen med om faktiskt, och blev påmind om att det är en som en ” röd tråd” av kontinuitet och sammanhang mellan oss genom år och upplevd “tillsammans – tid,” en tidsrymd som jag tror att vi ibland underskattar betydelsen av och tyvärr glömmer bort.
Efter tonårens “vilda” liv och äventyr tillsammans går det ofta fort, och alltför snart har vi splittrats och flyttat från vår hembygd och varandra. Och under såna omständigheter när livet förändras så kan den varmaste vänskap svalna eftersom man inte längre ses, och vi helt enkelt glömmer bort varandra. Men ibland händer det roliga och FINA … att gamla vänner från ungdomen och vuxenlivet stöter på varandra igen och inte sällan av en händelse…! Och såna återträffar brukar verkligen lyfta känslan av att TIDEN HAR STÅTT STILLA …! Och dörren till den gemensamma minnesbanken, den visar sig då kunna öppna upp sig själv, utan någon nyckel…! Och UT väller …. alla stora och små, jätteroliga, sorgliga och riktigt ljusa och glada minnen som bara “vänner på riktigt” kan skapa livsvarigt tillsammans och blåsa liv igen!
De här kan bli väldigt fnissigt och roligt… när den ena “minnesbyggaren” kanske kommer ihåg DET… men har glömt nåt ANNAT…Medan den andra fyller i där vissa minnesluckor uppstått. Och vars och ens olika klara… minnesbilder och en del fragment och pusselbitar, flyter då ibland ihop och kan bli till hela och igenkännbara minnen! Och som en i början…lite blyg PARAD står sen alla, härliga händelser och incidenter, dråpligheter och galenskaper som på en nostalgisk minnes -scen. För att sen blomma ut till stor glädje för de vänner som en gång var DÄR… mitt i den upplevelsen! Och under några härliga ögonblick känns ALLT precis så som det gjorde DÅ… och vid såna tillfällen kan man få skratta sig halvt fördärvad och fälla en och annan tår, eftersom ju allt inte är rosor i minnesbanken. Och alla, precis alla… KÄNSLOR är på plats igen och gör en sån där underbar revival…!
Det här är sköna tillfällen som ömsesidigt också kan bli smått terapeutiska, klargörande och till och HELANDE! För människor som genom nära och täta kontakter delat ” allt”, utbytt förtroenden och sett varandra, inte bara glada och starka, utan också sårbara utlämnande och ledsna, de känner ofta varandra riktigt bra, på djupet och bortom alla masker och förställningar. Och DET är en riktig guldgruva att ha vänner som har sett ens alla ansikten och masker fallera och är okej med det. Och när man tänker efter…så är det ju faktiskt så att vi inte bara bär vårt EGET bagage av våra genomlevda dagar och dess tyngd och lättheter, utan vi bär också på delar av varandras livsmanus och de erfarenheter som vi gjort tillsammans! Och i den ryggsäcken ligger så MÅNGA ovärderliga minnen som vi byggt, skapat och hållit vid liv med gemensam tankekraft…!
