Ett sunt tvivel och en och annan eftertanke ska vardagen och människan tåla och det är förresten ett bra sätt att testa livets hållfasthet, tycker jag!

En modifierad form av ett uppskattat inlägg i repris, skrivet av mig, Ann Danell. 

När jag växte upp, kunde man ana att det började dra ihop sig till ett mindre önskvärt scenario när någon inte utan blandade känslor… uttryckte följande farhågor: 

” Ska det gå åt h.. vete så ska det gå med musik!” 

Det här visade sig ibland bli som en besvärjelse – lite som att “mota Olle i grind” och blev sällan så farligt som man befarat. Men det… kunde också gå helt fel och inte som man tänkt sig och bakom låg då inte sällan ett icke genomtänkt, förhastat beslut utan varje tvivel och där man inte tagit sig tid att försöka förutse själva färdriktningen på ett problem. 

För mig annonserade det här dramatik och var ibland lite roligt och spännande. Och jag fattade att det eventuella händelseförloppet antagligen skulle gå rätt så fort fram och faktiskt kunde sluta hur som helst. Och anade att det nog vid det här tillfället inte skulle vara tal om att spilla krut på vare sig tvivel eller bli nåt  “tu tal om saken”. Och jag kan inte komma förbi det där intressanta med hur våra ideal och förebilder kommer och går och hur de förändras med tidens gång. 

Och vid den här tiden på 60 – talet, var det tydligt att en lugn man som kunde stå stadigt med båda fötterna i ett välgrundat tvivel och stanna upp i lite mer kritiska eftertankar inför viktiga saker, det var en trygg person som ingav respekt och ansågs vara en “riktig karl…” Typiskt nog…så gällde den kvaliteten DÅ mer sällan en kvinna! 

Som sagt… idealen och våra beteenden knutna till dem, skiftar och följer troget synen på vad som är  våra styrkor och svagheter. Och inte så överraskande är vår tids idealmän – och tack och lov också – kvinnor… personer som snabbt kan fatta ett beslut följer det och får andra att hänga på när det går i bruk. Och eftersom vår tid har ett betydligt snabbare och mer hektiskt samhällsklimat så måste ju förstås de flesta av våra beslutsvägar i takt med det ha en snabbare framkomlighet. 

Men… tänker jag, då  får man också kalkylera med att det naturligtvis blir mindre utrymme för både TVIVEL och EFTERTANKAR…! Vilket förstås kan inverka en hel del på hur vi bedömer ett och annat som ska gå till beslut i våra ganska stressade huvuden. Och därför vill jag flagga ordentligt för att vi ska fortsätta att unna oss ett sunt tvivel och en del lite djupare eftertankar, det bör både vi och vardagsrytmen tåla!  För det är också ett bra sätt att testa livets hållfasthet på flera plan, och funkar ofta som en bra coaching och vägledning i vardagen!