Jag har alltid ömmat för missförstådda människor och djur, skulle vilja jobba med att upprätta dom som sorgligt resignerat och från hjärtat stötta i dom en tonstark revansch för deras upprättelse i en värld där den starkes röst ofta har som ett övergripande tolkningsföreträde

Dagens inlägg är av en särskild anledning, en modifierad repris med flera för mig angelägna tillägg och en favorit bland allt det jag skrivet. Som alltid skapat och publicerat av mig Ann Danell.

Den ligger så djupt rotad i vår mänskliga natur, den där viktiga betydelsen av att bli FÖRSTÅDD. Och jag föreställer mig symboliskt att själen varje gång vi blir varaktigt missförstådda, faktiskt vissnar lite och tappar ett av alla sina så kärleksfullt skyddande blad…!

Det händer då och då att jag gör mina nedslag i fantastiska minnen från när jag i min verkligt gröna ungdom och då… med min nu… 52 -åriga…dotter i magen  jobbade i kassan i en fin gammaldags mataffär i mitt älskade Målilla där både jag och mina egna barn växte upp och levde många år. För det är ett sånt bra och färgrikt sociologiskt exempel på hur vi människor funkar tillsammans i grupp.

Och jag tyckte redan då att det var så intressant och helt oemotståndligt att möta, studera och fundera över den återkommande, välkända kundkretsen. Bybor – människor, olika – men i flera bemärkelser ändå så lika. Personer och deras olika personligheter och sätt att vara, som jag kom att tycka om och lärde en del när många kom in dagligen. Och som var och en på sitt sätt, blev ett fint möte på livets väg för mig.

 Det här utspelade sig i en fin liten småländsk kyrkby i början på 1970 -talet  och i en ganska progressiv tid. En tid där mycket var betryggande stadigt och en hel del annat på fram -march i samhället. Och man kunde verkligen märka att vardagen andades en ganska tydlig optimism vilket avspeglades på olika sätt i de här människorna som många av dom äldre, hade tuffa tider med många prövningar bakom sig. Det här är en tid i mitt liv med trygghet och många starka, positiva känslominnen som jag fortfarande kan känna så levande i mig som en skön motvikt i en nu orolig tid för världen.

De flesta i den här lilla byn var som jag och hade sina både bra och sämre dagar och vågade vara sig själva på riktigt, och i den autentiska kulturen trivdes jag . Och jag tyckte det var så fint att det fanns en självklar gemenskap mellan byborna där man både brydde sig och tog hand om varandra och där var och en verkade bli  lyssnad på. Men ung som jag var då och inte så livserfaren, så upptäckte jag först efter en tid att den där gamla vanliga sociala kontrollen fanns där också, som den brukar, och den är ju de flesta gemenskapers, till synes oundvikliga baksida. En välkänd realitet där det gamla vanliga skvallret, vardagsmoraliserandet och den näsvisa nyfikenheten bland oss, håller hård koll på var och en och ställer många sociala förväntningar på sin spets. Merparten av människor kan parera det här, ser det för vad det faktiskt är, låter sig inte nedslås och drar sig förståndigt nog inte in i den här formen av “social dirty business” och tar då inte heller skada. Men det finns dom som inte kan klarar sig och som skadas i det här utstuderade spelet och som av olika skäl faktiskt inte är rustade för att ta striden mot sånt här. Det är fullt förståeligt tycker jag, och det ska vi vara medvetna om!Människor som inte är riktigt lyssnade påoch ofta blir medvetetmissförstådda. Som inte tar sin plats och hellerinte erbjudssitt rättmätiga utrymmeav sin omgivningoch som har fått ge sinversion, Det tycker jagfaktiskt är en form av mänskligt övergrepp.Och det är som omvissa människor som gör så här motandrahar som i andras ögon har som ett högre och informellt ingångsvärde i den här världen och ostörda får fortsätta med den här sortens mobbing och förminskar andra. Och tyvärr så styrs många delar av både den lilla och stora världen, farligt ofta av såna här maktberoende individer.

Och jag undrar alltid lite syrligt inom mig när jag stöter på en sån här, inte sällan kaxig överlägsen person, vilka “storartade” gärningar han eller hon anser sig ha gjort för mänskligheten för att förtjäna den här positionen för det framstår inte alltid så tydligt… Men det här handlar, som jag ser det, nästan regelmässigt om självutnämnda informella ledare som via bananskalseffekten inte sällsynt… kvalat in på meriter som sin “imponerande” kaxighet och sin självklara allomfattande “röstvolym.”

Dom här personerna kör med mer eller mindre subtila härskartekniker, BLIR därför oftare lyssnade på och deras röster och budskap framstår då som mer TONGIVANDE och får en större genomslagskraft än andras.

Och mot den här bakgrunden kan jag nästan inte tänka mig ett meningsfullare eller mer angeläget uppdrag än att min återstående livstid och så länge huvet är med, där det behövs fortsätta att stötta och inspirera alla dom orätt nedtystade, missförstådda och förringade och inte respekterade människor som jag möter i det här livet!  Och ingen blir gladare än jag om dom kan få fira triumfer i att bli sedda, lyssnade på och rätt förstådda. Åt dom alla önskar jag SEGERNS sötma och att få blomma ut i lika värde omgivna av respekt och mellanmänsklig kärlek!