Jag har alltid ömmat för missförstådda människor och djur och skulle vilja jobba med att upprätta dem som sorgligt resignerat och ge revansch åt de röster som tystnat och givit upp!

Den ligger så djupt rotad i vår mänskliga natur, betydelsen av att bli FÖRSTÅDD. Och jag tror att själen varje gång vi blir varaktigt missförstådda, faktiskt vissnar lite och symboliskt tappar ett av sina skyddande blad…!

På goda grunder gör jag då och då mina nedslag i minnen från när jag jobbade i kassan i en affär i min gröna ungdom, för det är ett sånt bra och välvisande sociologiskt exempel på hur vi människor funkar tillsammans i grupp. Och jag tyckte då att det var så intressant och helt oemotståndligt att studera och fundera över den återkommande, välkända kundkretsen. Bybor – människor, olika men ändå så lika, i flera bemärkelser… Personer – med personligheter, var av dom flesta jag kom att tycka mycket om, och som var och en, på sitt sätt, blev ett tacksamt mötte på livets väg.

 Det här utspelade sig i en fin liten småländsk kyrkby på 1970 -talet i en ganska progressiv tid där mycket, ganska stadigt, var på fram -march i samhället, och man kunde verkligen märka att vardagen andades en ganska tydlig optimism… vilket avspeglades på olika sätt i de här människorna.

 

 

De flesta var som jag och hade sina både bra och sämre dagar och vågade vara sig själva på riktigt, och i den autentiska kulturen trivdes jag . Och jag tyckte det var så fint att det fanns en självklar gemenskap mellan byborna där man både brydde sig och tog hand om varandra och där var och en blev lyssnad på. Men ung som jag var då och inte så livserfaren… så upptäckte jag först efter en tid och lite naivt, att den där gamla vanliga sociala kontrollen fanns där också, som den brukar, och den är ju de flesta gemenskapers, till synes oundvikliga baksida. En välkänd realitet där det gamla vanliga skvallret, vardagsmoraliserandet  och den näsvisa nyfikenheten bland oss håller hård koll på var och en och ställer många sociala förväntningar på sin spets.

Merparten av människor kan parera det här, ser det för vad det faktiskt är, låter sig inte nedslås och drar sig förståndigt nog… inte in i den här formen av “social dirty business”, och tar inte skada. Men det finns dom som inte kan… klara sig utan rispor och revor i det här utstuderade spelet, som av olika skäl inte är tillräckligt  skyddsrustade… (det ska vi alla vara medvetna om) och som av en grym följd av det, inte blir riktigt lyssnade på och ofta blir medvetet MISSFÖRSTÅDDA. Människor som INTE bara INTE tar sin plats, utan inte heller fullt ut erbjuds det rättmätiga utrymmet av sin omgivning och som inte har fått ge sin version av saker och ting, som inte har fått ge sin förklaring…! För faktum kvarstår, att vissa människor har, som ett medfött “högre,” informellt ingångsvärde i den här förunderliga världen, och tyvärr så styrs både den stora och den mindre världen farligt ofta av maktberoende dårar…!

Och jag undrar alltid lite syrligt inom mig när jag stöter på en sån här, inte sällan kaxig överlägsen person, vilka “storartade” gärningar han eller hon kan ha gjort för mänskligheten… för att förtjäna den här positionen… för det framstår inte alltid så tydligt… Men det här handlar, som jag ser det, nästan…regelmässigt om självutnämnda informella ledare som via bananskalseffekten inte sällsynt… kvalat in på meriter som sin “imponerande” kaxighet… och sin självklara allomfattande “röstvolym.”

Och dom här personerna kör med mer eller mindre subtila härskartekniker, BLIR därför oftare lyssnade på och deras röster och budskap framstår då som mer TONGIVANDE och får en större genomslagskraft än andras. Och mot den här bakgrunden kan jag nästan inte tänka mig ett meningsfullare eller mer angeläget uppdrag än att min återstående livstid och så länge huvet är med, fortsätta att stötta och inspirera alla dom orätt… nedtystade, missförstådda förringade och inte respekterade människor som jag möter på den här livsresan. Och ingen blir gladare än jag om de kan få fira triumfer i att bli sedda, lyssnade på och rätt förstådda! Åt dom alla önskar jag SEGERNS sötma!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *