Det där till synes omöjliga i utbytet mellan oss när inga nära känslor når fram och heller ingen nära relation då kan uppstå, när olika hinder står emellan, det är ett typiskt ” moment 22″… !

De flesta av oss har fungerande kontaktytor som gör det möjligt att knyta an och skapa relationer. Men ibland är den kontaktytan av någon anledning skadad redan från början, och kan då komplicera våra relationer och göra dem mer känslomässigt magra. 

En gång hörde jag två äldre syskon efter ett långt liv tala med varandra i en mycket sorglig situation, där den ena just fått vetskapen om att han hade en allvarlig cancersjukdom med ett obotligt förlopp. Han uttryckte då, när han såg tillbaka på deras syskonrelation, sin upplevelse och besvikelse över att han och brodern aldrig hade haft en nära relation.  

Om jag inte hade den lyhördhet som jag av någon anledning faktiskt alltid haft när det gäller människor och relationer, så skulle… jag ha kunnat tro att de båda brödernas relation var bra allt igenom eftersom de sällan eller aldrig var ovänliga mot varandra, snarare artiga – snudd på formella. Och  de hade inte för vana att ” råka i luven på varandra”, vilket är mer vanligt, naturligt och ofarligt i den värld och kultur som jag kommer ifrån. Men ganska snart såg jag ett intressant mönster mellan dem de här båda männen. Jag såg obalansen i att den ena,  nästan regelmässigt “vek ner sig” och gärna tystnade när det vissa sällsynta gånger drog i hop sig till, vad jag såg som en helt normal meningsskiljaktighet. Vilket också i de här kretsarna skulle kunnat vara som bara en…uppfriskande konflikt, ett prestigelöst ge – och – ta..!

Men det gick inte att missa att det alltid fanns en ganska orättvisande, förutsägbar  och självutnämnd ” vinnare” som tog hem den segern, genom att hävda SITT orubbliga tolkningsföreträde av det mesta. Och den andre  brodern blev varje gång lika obekväm, tappade märkbart energi och blev låg. I det här mönstret anade jag att den här rollfördelningen var fastslagen sen långt tillbaka, och det fanns ett hinder för att vars och ens kontaktyta inte fäste på varandras, inte kunde få  till någon riktig kontakt på det djupare planet. 

Och därifrån, från den teorin, var det inte svårt att gå vidare och koppla det till det formella, lite stela och glimtvis distanserade förhållandet mellan de två syskonen. Och att det handlade om KÄNSLOR…eller snarare om frånvaron av det och att de nästan aldrig fanns med på ett naturligt ohämmat sätt mellan dem. 

I det här sammanhanget var jag en närstående till en av bröderna och den ” mellanperson” som utifrån mitt sätt att lätt engagera mig i ett problem, förgäves försökte få till någon slags  öppning, en mildare form av  “sammanbrott,” en konfrontation mellan dem… där känslor kunde komma upp på bordet och möjligen… skapa en vad jag trodde var, en länge sen förlorad NÄRHET mellan två bröder av samma kött och blod. Men det skulle tyvärr visa sig vara en ren omöjlighet och något som INTE lät sig göras. 

Det var som ett tydligt ömsesidigt STOPP i den kanal  i båda parter, där vanligtvis incitamentet till känslomässig öppenhet och NÄRHET naturligt finns i människor. Och förstås blev därför mer formella samtal med behörigt avstånd från allt det som berör emotioner och som inger en förtroendefull öppenhet, som utmärkte brödernas kommunikation. Det var för mig tragiskt att se det här mellan två syskon som i grunden hade SÅ mycket ursprung, liv och erfarenheter och gott gemensamt. 

Jag hade sett det här tidigare i andra relationer och och tänkte redan då att det är som ett BRISTTILLSTÅND – en NÄRINGSBRIST  i kommunikationen när människor inte förmår, kan eller vill, skapa den grad av närhet där känslor och ömsesidig tillit krymper avstånd  och ger NÄRA relationer. Och jag är benägen att säga att nära samtal och utbyte av känslor är själva förutsättningen för alla nära relationer, de är varandras förutsättning! Och haltar det ena så haltar det andra… och det hela utmynnar då oftast i ett typiskt ” moment 22…” i det som blir, en ren omöjlighet.

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *