För mig är meningen med livet en dynamisk, filosofisk fråga som ju äldre jag blir allt oftare knackar på i mig… Och jag välkomnar den varje gång fast jag redan hittat just mitt… svar! !

Vem… är den som inte någon gång på sitt sätt, har ställt sig den här frågan :

Vad ÄR egentligen meningen med det här livet och hur hittar jag vägen – själva framkomligheten till det svaret.. ?

Och själv undrar jag om den människan verkligen finns…eller någonsin har funnits… i vilken denna undran inte har poppat upp…? Men jag tror att vi formulerar den här frågan på olika sätt mot den gamla välkända bakgrunden att vi ÄR så olika  – med ett spektrum av skilda erfarenheter, men ändå i själva grunden SÅ lika! Vilket i sig är vad jag brukar kalla en riktigt intressant och demokratisk fet – paradox… !

Vi ställer inte bara frågan utan vi SÖKER, var och en, VARANDETS mål och mening. Och återigen… vi gör det var och en… på sitt sätt  vi är inte lika modiga i våra ord och tankar… Men SÖKARE är vi, eller blir vi nog dom flesta av oss med tiden, för vi vill ju gärna känna hopp, förstå ett mönster och se en högre mening! 

MEN ibland blir vi till och med för… orädda och kan då i själva jakten på mening tappa omdömet och bli farligt gränslösa. Och kanske… att det hela handlar om det att det är när vi känner LIVET I OSS och när Varandets puls slår riktigt snabbt och extra tydligt… som vi under några svindlande ögonblick nuddar vid själva existensens mening och får den där sanslöst sköna kicken.

En del av oss får den pulshöjningen – den kicken av att vara i naturen och tillsammans med djur eller människor i sociala rum och sammanhang, och kan då uppleva ren och skär lycka i en gemenskap. Men det finns vissa, som jag tror, i grunden trasiga oharmoniska människor, som tycks plågas som av en ihållande tomhet som INTE på något vis… kan fyllas med såna glädjeämnen eller så mycket annat överhuvudtaget. Och som inte kan känna gemenskap och därför avsäger sig den. 

För dom blir inte sällan, sorgligt nog… någon form av missbruk steget in på den bedrägliga vägen där varje hållplats blir tillfälligt… ångestdämpande i jakten efter mål och mening och inre lugn och ro.

 Ett  avgörande felval som i längden och genom varje rus, där man bara då…kan känna att man är riktigt  “levande,” bygger det INFERNO – det helvetiska fängelse som kan förgöra och förstöra ett helt liv för någon och för deras anhöriga. 

 

Och jag bara måste, jag höll på att glömma det, i det här blogg – sammanhanget citera den här lilla strofen ur Viktor Rydbergs  lååånga…  i sin helhet väldigt långa, versrika, klassiska dikt ” Tomten” :

“Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrade, gick – men vart?  Jag tycker den är så vacker och fångar essensen i den existentiella huvudfrågan. 

Jag har märkt, och är inte särskilt förvånad över att egenskaper och inte minst egenheter… i mig förstärks märkbart ju äldre jag blir. Som om dom tävlade med varandra för att uppnå sin fulla potential… Och det tycker jag är begripligt eftersom dom i det längre perspektivet inte heller, i likhet med mig själv, längre har tiden på sin sida för att kunna göra sitt bästa jobb…

Den här accentueringen av hur vi är beskaffade… den stärker ju då förstås… både våra plus – och minussidor och fyller i våra mer eller mindre “charmiga”, tilltalande sidor men också våra bättre. Och för övrigt tycker jag faktiskt att steget in i seniortiden hittills visat vara oväntat spännande och en inspirerande nystart på flera sätt.

Och för mig har GRUBBLAREN och den gamla GLÄDJE -NJUTAREN i mig växt i takt och tillsammans…och faktiskt tagit lika stor språng framåt…! Det är jag så glad för eftersom om jag blir för grubblande så tar gärna mina “bluenotes” i mig över, och skapar ett vemod som i större portioner kan bli allt för dystert. Men om det händer…  så är det som om alla skratt och roligheter och vardagens situationskomik där jag själv ofta figurerar hihi … och som jag älskar… griper in och blir den upplyftande motkraften som snabbt förvandlas till en MED – kraft i mig!

Det jag särskilt har märkt är att ju längre man kommer framåt på vägen genom livet ju mer medveten blir, åtminstonde jag, om att själva målet antagligen inte längre är… så långt bort. Och det gör livet så oändligt mycket värt än den aningslösa värdering jag som ung gjorde av det.

 Och ju oftare ställer jag mig samma frågor som så många människor nog.. genom tidens gång sannolikt ställt före mig:

Var kommer vi egentligen ifrån, vart är vi på väg? Och vad är egentligen själva meningen med det här förunderliga, dyrbara livet…?

Och hur kan vi TILLSAMMANS på bästa sätt, också för varandra… göra vår stund på jorden meningsfull…? Och hittar vi våra egna svar – eller delsvar på någon av de här frågorna eller faktiskt misslyckas med det, så tror jag att det närmaste svaret vi kan komma… nog kan vara det, att den yttersta meningen ÄR livet självt – att meningen med livet ÄR livet och kärlek mellan människor! Och att leva sig igenom själva livsuppgiften efter bästa förmåga i det stora hela…!

Det liv, där vi ju erbjuds så många val och möjligheter att kunna göra det bästa – av det mesta, och för sig själv och andra…! För vad kan egentligen vara mer… meningsfullt än den avsikten om man gör så gott man kan…? 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *