Om den ständiga växelverkan över tid och rum… som våra mänskliga möten är. Och lite om mentala “fordringsägare” som “fakturerar” sin omgivning sina egna misslyckanden och tillkortakommanden, kontra de välgörare som istället feel – good – boostar och avlastar sina medmänniskor

Vi MÖTS och vi NÖTS mot varandra och vi skiljs förmodligen precis då det… sett i det större perspektivet är dags… Och inte ETT enda mänskligt möte, eller relation, tror jag lämnar oss utan påverkan i någon mån  eller i någon riktning . Även det mest tysta, non – kommunikativa sammanträffande som vi kanske upplever nära nog betydelselöst, lämnar sannoliktett avtryck eller skapar bestående energiminnen.

Och det är verkligen, när man ser på det i sin helhet… ett mäktigt, ömsesidigt och antagligen orubbligt utbyte – den växelverkan som ständigt pågår över år, tid och rum bland oss. Och så har det förstås sett ut allt sen mänsklighetens tillblivelse och Varandets uppkomst. Och kanske har vi ändå inte under vår ansenlig låååånga… historia förändrats särskilt mycket vad gäller det sociala spelet.

För fortfarande styr inte sällan våra överlevnadsinstinkter, de primitiva  automatiska mekanismer som under människans första tid på jorden hade en direkt och avgörande betydelse för överlevnad. Det gällde då att bokstavligen att KÄMPA eller FLY med faror och utsatthet ständigt närvarande. 

 

 Ibland blir de här ur – basala reaktionerna till hjälp för oss också i dag i vår moderna tid och vi har dom då att tacka för att vi faktiskt “överlever” i en ren faktisk… eller överförd mening. I vilken tid som helst, och hur samhället än ser ut, så ÄR vi enkelt uttryckt, brickor i ett spel, men… INTE vilket spel som helst… utan ett spel där vi hela tiden kan forma och påverkar varandra, på gott och ont, om det råder inget som helst tvivel!

Och i det här spelet är vi långt ifrån maktlösa, och det… förstås också på gott och ont! Och våra val och ageranden inför världen och varandra DOM styr vi i de allra flesta fall själva över, den knappen har de allra flesta av oss, med få undantag att förfoga över…!

Jag ser ibland människor som slösar med sin dyrbara livstid och förpestar andras, genom brist på mänsklig mognad och agerar som nån form av “fordringsägare” som liksom “fakturerar” sin omgivning genom att  de lägger skulden för sina egna felval och besvikelser över det på andra, per automatik… och utan varje form av självrannsakelse! Och jag tänker då vilken tur det är – och vilken välsignelse för världen, att det ändå finns sååå… många fina motkrafter i dom kloka godhjärtade människor som är mänskligt mogna nog och i det stora sociala spelet istället väljer att feel – good – boosta och avlasta och stärka sina medmänniskor! 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *