Ett inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Vi MÖTS och vi NÖTS med – och mot varandra! Och vi skiljs förmodligen precis då det sett i det större perspektivet är dags… Och inte ETT enda mänskligt möte eller relation tror jag lämnar oss utan påverkan i någon mån eller i någon riktning . Även det mest tysta, non – kommunikativa sammanträffande som vi kanske upplever nära nog betydelselöst, lämnar sannolikt ett avtryck med bestående energiminnen.
Och det är verkligen, när man ser på det i sin helhet… ett mäktigt, ömsesidigt och antagligen orubbligt utbyte – den växelverkan som ständigt pågår över år, tid och rum bland oss. Och så har det förstås sett ut allt sen mänsklighetens tillblivelse och Varandets uppkomst. Och kanske har vi ändå inte under vår långa historia förändrats särskilt mycket vad gäller just det sociala spelet.
För fortfarande styr inte sällan våra överlevnadsinstinkter, de primitiva automatiska mekanismer som under människans första tid på jorden hade en direkt och avgörande betydelse för överlevnad. Det gällde då att bokstavligen att KÄMPA eller FLY med faror och utsatthet ständigt närvarande.
Ibland blir de här ur – basala reaktionerna i vår tid till hjälp för oss och vi har då kan man säga, våra urmödrar- och urfäder att tacka för att vi faktiskt “överlever” i en rent faktisk och överförd mening. I vilken tid som helst och hur samhället än ser ut så ÄR vi enkelt uttryckt, brickor i ett spel, men INTE vilket spel som helst utan ett spel där vi hela tiden kan forma och påverkar varandra på gott och ont, om det råder inget som helst tvivel!
Och i det här spelet är vi långt ifrån maktlösa och det… förstås också på gott och ont! Och våra val och ageranden inför världen och varandra DE styr vi i de allra flesta fall själva över. För den knappen har de allra flesta av oss med få undantag att förfoga över…!
Jag ser ibland människor som slösar med sin dyrbara livstid och förpestar andras, genom brist på mänsklig mognad och agerar som nån form av “fordringsägare” och liksom “fakturerar” sin omgivning genom att lägga skulden för sina egna felval och besvikelser på andra, och det som en självklarhet och utan varje form av självrannsakelse! Och jag tänker då… vilken tur det är – och vilken välsignelse för världen, att det ändå finns sååå… många goda motkrafter i de kloka godhjärtade, mogna människor som i istället väljer att feel – good – boosta genom att avlasta och stärka sin omgivning!
