Det är när vi är som skörast och när vi dippar som vi ibland kan vara som vackrast, ljusomslutna och förmodligen allra närmast vår originalupplaga

Jag kan tänka mig att den här rubriken för en del kan låta smått patetisk och lite som en schablon.. Men det här är vad jag känt och upplevt ett antal gånger i möten med människor som tragiskt tappat alla trådar till tryggheten och tilliten i tillvaron.

Och att då… när nöden är som störst så kan det SANNASTE, det autentiska och själva “originalupplagan” av naturliga skäl vara blottad och synligt i en människa. För när vi lägger ner garden, drar ner på arsenalen av VÅRA försvar och inte längre orkar hålla fasaderna uppe, då tar själva KÄRNAN där vårt oförstörbara JAG bor… vid!

Jag tror att för varje gång som vi går upp i försvar och ibland bjuder omotiverat motstånd, i affekt underbygger och blockerar med primitiva grundstenar, upplever att vi vunnit en “seger”. Och då ganska självbedrägligt,skapar ytterligare ett skydd för det som faktiskt är VI på riktigt. Och det är bra synd… för i den ursrungsidentiten ligger, som jag tror, vår bästa och mest uthålliga Styrka…! För vi BLIR inte starkare i ett längre, mer hållbart perspektiv, genom att i dunkel dölja våra sårbarheter eller i skydd av fake – spel och våra masker!

Jag kan uppriktigt säga att jag själv har fått uppleva en alldeles särskild närhet och innnerlighet, ömsesidigt, i möten med andra människor under livets gång, just när livet är strängt och krävande och när vi sträcker ut handen till varandra i ett förtvivlat rop på hjälp. Och jag vill påstå att det ibland faktiskt…kan uppstå ren, nästan överjordiskt magi mellan oss när vi lagt ner våra vapen och vågar visa oss sårbara och bortom skyddande rustningar! Och den vänskap som föds i såna stunder blir inte sällan livsvarig och gör skillnad i våra liv! 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

4 kommentarer

  1. Det du beskriver här kallas för KÄRLEK, ett tillstånd som är Universums grundton, dit vi alla är på väg , men våra vägar är olika och har sina vägspärrar tills vi lärt oss att komma över dom! Tack för dina tankar! ❣

  2. Åh? jag kunde inte ha skrivit det bättre själv, tror jag kände det så när jag åkte till dotter i torsdags????♥️

    • Tack snälla du, så roligt att höra. Du kanske är jättebra på att skriva…? Skriv… det är så befriande…!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *