Inte hörde jag under min uppväxt vad jag kan minnas, särskilt ofta någon vuxen tala om begreppet FÖRLÅTELSE på ett djupare plan. Det hade jag faktiskt önskat mig då lika mycket som jag kan önska det för dagens barn…!
Jag tror nämligen att barn i allmänhet ofta är underskattade i de förståndsfrågor som vuxenvärlden hanterar och betraktar som sina och oviktiga för barn. Och jag tror att barn ganska tidigt mycket bra… kan förstå när vuxna talar om saker på det sättet där de kan få en större och djupare bild och förstår det som ligger bakom olika företeelser. Och särskilt kan de få en känslomässig förståelse.

När det gäller att förlåta någon eller något så tror jag att det är riktigt bra om föräldrar prioriterar tid för att förklara och motivera varför ett genomtänkt förlåt är bra och viktigt ömsesidigt mellan människor. Och att inte bara på beställning spotta ur sig ett automatiskt förlåt. Det är bra för utveckling och mognad och funkar i bästa fall som en bro över till empati och en förståelse för andra människors tankar och känslor. Egenskaper som har väsentliga överlevnadsvärde, om ni frågar mig.
Jag har alltid haft svårt för dubbelmoral, falskhet och “ögontjäneri” och sånt som bara stannar vid ett tomt ord med en ofullbordad avsikt. Men det är gott nog att se att människor till exempel på sociala medier, numera betydligt oftare än förr skriver och reflekterar öppet kring om viljan och beredskapen till att förlåta, och om man i varje fall egentligen… alltid äger en skyldighet att ingå försoning, överhuvudtaget.

Och det görs ibland intressanta och vidsynta skillnader av det att kunna förlåta “hela” MÄNNISKAN eller endast gjorda gärningar. Sånt gillar jag… Och tänker att vi borde oftare bjuda in både barn och ungdomar i såna resonemang! Men som sagt vi har absolut blivit betydligt bättre på att ta ansvar för det som människor i generationer bakåt” lydigt”och som svar på en förväntan… lät kyrkan, religiösa tolkningar och en tydlig överhet “förstå”, ansvara för och döma över.

Där har en sund utveckling av vårt självständiga tänkande vunnit stora.. för mänskligheten betydande segrar! Vilket förstås har gynnat moral – och etik – medvetandet i oss på riktigt, och lyckligtvis fört människan bortom både blind lydnad automatiska sociala förväntningar. Jag tycker verkligen om när vi tar livet och varandra på allvar och genom det bereder vägen fram till förståelse. FÖRSTÅELSE… detta mellanmänskliga begrepp som är “nära granne… snudd på sambo”med förlåtelse och försoning.
För att förlåta är en seriös sak för mig som förtjänar tillträde i de berörda parterna på djupet. Och där börjar i bästa fall den process som vi har olika förstadier till. Och KAN man då inte eller inte VILL förstå eller förlåta, så innebär det för den skull ingen bestående moralbrist. Eftersom förlåtande – processen inte är, och ska inte vara, en quick fix eller något man checkar av för att bli färdig och kunna gå vidare.

För den här processen är lite som en frukt som måste få mogna i sin takt och efter sina förutsättningar och bli till det bästa för den som sen ska “bita” i den. Och OLIKA fort… mognar frukter i oss olika människor. För vi tar tar var och en, på vårt eget sätt hand om våra erfarenheter, och låter dem ibland bli till bra fruktämnen i oss. Och DET gäller i högsta grad också våra möjligheter att förstå, ta emot eller be om förlåtelse och en genomkänd försoning i oss..!