I dag vill jag kasta ljus på VREDEN, en bland våra uttryckskrafter som jag vill påstå är ganska ringaktad, lite baktalad, till och med ibland missförstådd. Men som i sin bästa, och sundaste form och när den är befogad och i någon mån genomtänkt… kan vara en riktigt bra LUFTRENARE och tankeväckare mellan människor.
Och allra bäst förutsättningar har vredens kraft att jobba produktivt och metodiskt fram mot ett fredligt mål när kontrahenterna är jämbördiga och har samma utgångsläge, vilket tyvärr inte alltid är fallet… Men att bli befogat arg och visa det… är sunt och behöver per automatik inte betyda att man är en bråkstake eller den som söker upp konflikter för konfliktens egen skull.
Men det gäller att fostra sin vrede väl och med omsorg, utifrån hur lätt eller svårt… man har att komma i kontakt med den och hur bekväm man är med att uttrycka och hantera den känslokraft som den ju är. Och jag tror absolut… att en sund vrede i sin bästa form, och när den är motiverad och inte bara “söker sitt” för egen vinning, är ett uppriktigt sändebud från en människas sannaste kärna och har ett syfte i det stora hela, och ska respekteras för det.
Att kunna uttrycka olika känslor är bra och hälsosamt och det är förstås menat att vara så. Men… på den här punkten är vi förstås, som när det gäller så mycket annat, olika. Och medan en del som till exempel har svårt att få ut sin ilska i lägen där den hör hemma och kan göra skillnad, och med det kan samla på vreden som i tunnor och sen lägger locket på…
Så gör andra det motsatta genom att antingen portionera ut sina affekter lagom “där och när” de behövs. ELLER visar sig arg och förbannad lite varstans… vare sig det är befogat eller inte. Och jag tänker på en och annan som jag stött på genom livet som visat sig ha fastnat i en permanent, till synes odefinierad vrede och liksom tappat riktningen på sina affekter. Nästan som de hade glömt vad, vem eller vilka de är arga på… Och det är nog ett komplicerat tillstånd att komma till rätta med kan jag tänka mig.
Så det gäller att ta hand om sin vrede, fostra den lagom bestämt, låta den komma komma ut när den ska, naturligt och sen sätta punkt. Inte samla i tunnor och sätta locket på, för DÅ kan det bli problem när de tunnorna blir fulla och svämmar över…!
Och så ska man, tänker jag, noga välja sina bataljer och veta vad man vill med sin vredeskänslor, vara säker på riktningen och vart man ska… För att bli arg ska alltid vara värt det och helst ge mer än det kostar…och sträva mot nåt gott. Och bör aldrig stanna vid en dum prestigekamp eller ett spel för galleriet tycker jag!
