Dagens inlägg ett tidigare uppskattat inlägg som jag här kör i repris i modifierad form med en del tillägg. Och som alltid, skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Jag vet att jag ganska ofta nämner i det jag skriver att ” livet följer sin plan” för jag har länge haft en stark intuitiv känsla av att vi alla har en individuell livsplan med oss när vi föds och att en sån sannolikt följer med varje ny inkarnation som vi genomlever. Och den teorin tror jag att många andra också har.
Och jag tror att den i sin tur är en väsentlig del av en betydligt större plan som jag väljer att kalla den TOTALA EXISTENSPLANEN, och som jag tror rimligen bör omfatta själva helheten och det vi sammantaget ska genomgå under alla de liv som utgör själva SJÄLARESAN – utbildningen – förädlingen mot någon slags fullkomlighet.
En övergripande plan med huvudinriktningarna NÄR, VAR, VARFÖR och HUR. Jag är förtjust i den tanken… för att den har en sån vacker logik som bär på den där typiska, stringenta följdriktigheten som man kan lära sig så mycket av.
Men…står då vår livsplan fast, och är den helt omöjlig att rubba? Har vi inför varje ny inkarnation i samråd med en högre visdomskälla reservationslöst godkänt planen, förstått och okejat mål – och delmål och vägen dit och är den överenskommelsen då huggen i sten?
Det här är frågor som jag har funderat en del på. Svaren har jag verkligen inte klara för mig, men jag har haft en särskild astralresa under sömnen, hade flera under en period, då jag fick uppleva ett möte med flera vänliga varelser som satt vid ett halvcirkelformat bord, där jag i sällskap med en av mina guider fick vara med om det som jag upplevde som en genomgång av ett liv jag levt. Och fick då en uppmaning om vad jag behövde uppnå i ett kommande, och jag såg det skrivet och jag upplevde det, så att säga, “på plats”. Det var en fantastisk upplevelse där mycket utspelade sig och jag är mycket tacksam för det.
Men jag tror kanske inte att det fullt möjligt att söka de här svaren. Utan att var och en kan få göra sin tolkning av det här och att det kan vara både tankeproduktivt och rent meningsfullt. Jag kan bara säga vad jag tror om det här och det som min ganska pålitliga intuition och mina erfarenheter har indikerat i mig.
Min tro är den att vi har en välutrustad verktygslåda och individuella förutsättningar när vi föds och hälsar livet. Och att vår livsplan nog av en väl motiverad pedagogisk orsak har en viss marginal, och den när det behövs är lite “luftig.” Vilket gör det möjligt för oss att göra olika vägval som för helheten, sen visar sig få bra eller mindre gynnsamma konsekvenser.
Och det är där vår verktygslåda antagligen kommer in i sammanhanget. För om vi avviker från den plan som under våra liv är, och nog måste vara i “dunkel dold” och osynlig för våra ögon, så är det förstås menat och att vi ska medvetandegöra våra verktyg och använda dem. För att genom eftertankar och problemlösning kunna bli klokare, men det tror jag inte behöver ändra på det huvudsakliga inom ramen för våra livsplaner.
