Vad av denna dramatiska, kanske lite uppfodrande rubrik… kanske ni som läser undrar hihi…?
Ja, jag är sannerligen inget orakel men ibland slår mig en tanke som före mig har uttryckts av så många andra, och genom alla tider före mig. Men det känns som jag ändå måste säga det på nytt och liksom reproducera budskapet och göra min egen design och fylla det med MINA känslor, MIN innebörd och mina ord.
Och det ska i sammanhanget sägas… att det finns klyschor, tycker jag, som är nära nog söndersagda och nedmalda av tidens tand och som liksom har sagt sitt och gjort sin tjänst i den folkliga verbal – traditionen. MEN… så finns det också redan många gånger sagda ord som bär på den tidlösa visdomens tyngd, och som står ÖVER alla klyschor, schabloner och pretantiösa stereotyper, och ett sånt exempel trillade faktiskt ner i huvudet på mig i dag… så passande inför Valentins dag i morgon… när jag var ute på min vanliga snöpulsartur i skogen.
Och eftersom budskapet handlar om det som är själva livsbränslet under vår stund här på jorden och nog är meningen med den här färgrika dramakomedin – själva Varandet, så vill jag dela med mig av det här. Och det tilltal som trillade ner i mig helt osökt var det här:
TA HAND OM ALLA DINA KÄRLEKAR I LIVET OCH ÄLSKA DOM RESERVATIONSLÖST SOM VARJE DAG VORE DEN ENDA – DEN SISTA!
OCH LÅT VARJE KONFLIKT, IRRITATION OCH GNISSEL MELLAN ER PASSERA FÖRBI, ÖVER – OCH BORTOM ERA HUVUDEN. LÅT DET BELYST AV KÄRLEKENS FÖRSONANDE LJUS BLI DET LILLA – OCH TILL EN OBETYDLIGHET I NÅGOT MYCKET STÖRRE…!
