Jag vågar påstå att TÅLAMOD nog inte är paradgrenen i vår tid bland oss ganska fartblinda människor. Och det är väl inte så konstigt eftersom det där att vara tålmodig och uthållig, naturligtvis inte längre har det överlevnadsvärde som det en gång hade i vår historia. För till exempel samlare – och jägarfolket under stenåldern, eller för 1800 – och 1900 – talets bönder med självhushåll, och för många andra under olika tidens gång.
Då gällde det verkligen att både vänta in och vänta ut… de absolut bästa och mest fördelaktiga förutsättningarna vad gällde väder och vind och rätt tillfälle, för att kunna säkra skörden eller för att fälla ett byte vid jakten. ALLT… för att under, ofta svåra förhållanden kunna säkra familjens och djurens överlevnad. Och ett “räkmacke – liv” var bortom räckhåll för dessa människor och fanns inte i deras föreställningsvärld även om skörden slog väl ut, för den tidens fattiga människor gapade väldigt sällan över “för mycket. “.
Annat är det nu när allt är tillgängligt för oss och går att köpa och då varor och tjänster uppdateras kontinuerligt, och de flesta kan utnyttja det. Då får naturligtvis inte längre “att vara tålmodig” samma betydelse och i och med det tror jag att vårt långsiktiga tänkande och planerande har blivit sämre, för vi använder inte längre den funktionen i oss så ofta.
Tätt intill TÅLAMODET och i gott samarbete jobbar TILLITEN! Man skulle kunna säga att de båda lever i symbios och behöver varandra, för att verkställa och förstärka de här båda egenskaperna. Och det är lätt att föreställa sig att äldre tiders människor under många gånger svåra och eländiga levnadsförhållanden kände tillit och hade tålamod och satte sitt hopp till det för sin överlevnad. De visste att saker och ting kräver sin tid och sina förutsättningar och räknade med det.
I ett samhälle fjärran från den verkligheten… och då nära nog “stekta sparvar” flyger in i våra munnar på oss nutidsmänniskor, så har vi tyvärr tappat en del av kontakten med existensens ytterlägen och ställs inte längre på samma sätt som förr inför frågor om liv och död, och det att livet faktiskt också kan vara skört och osäkert, och inte bara som ett enda stort och härligt smörgåsbord på flera plan…
Men ändå… och hur bra, välordnat och tryggt majoriteten av oss än har det, så händer det saker och livet kan vända och byta riktning mot ett håll och ett mål vi aldrig hade anat och som kullkastar allt… Och det är då som TILLITEN kan lägga tröstens varma armar runt oss och få oss att se den växande strimman av hoppet… om att allt nog ordnar sig till slut… Och det är DÅ som vi också måste kicka igång TÅLAMODET… Och VARA tålmodiga för kraften i den duon kan försätta berg och göra under i våra liv!
