Jag måste erkänna att jag inte längre är särskilt intresserad av vare sig politik, politiska samtal eller debatter, oberoende av om de utspelar sig på lokal eller central nivå eller om det sker i vårt Sverige eller övriga världen. Det är helt enkelt, med vissa undantag… för mycket förutsägbarhet och upprepningar och ömsesidig pajkastning för min smak.
Vad jag däremot fortfarande ÄR intresserad av är själva grund – incitamenten till varför vi behöver politiken och, vad och vilka den ska tjäna och betydelsen av den trovärdighet och ärlighet vi måste kunna avkräva våra politiker i deras arbete och syften!
En tid på 90 – talet anslöt jag mig till miljöpartiet på min hemort, för att jag såg behovet av att då kunna väcka många slumrande, aningslösa miljöhot – förnekare som möjligt… som såg vände sig bort för rena faktum . Det var intressant och under den här tiden träffade jag flera dedikerade, sanna politiker som verkligen SÅG människorna och inte bara politiken som en väg till framgång och berömmelse.
När jag sen flyttade och det blev så många förändringar i mitt liv så tappade jag tyvärr tråden till ett aktivt politiskt engagemang.
Sen dess har åren gått och TIDSANDAN, MÄNNISKORNA och POLITIKEN har alla tre… tycker jag, i samverkan förändrat varandra. Och jag kan inte säga att det egentligen har resulterat i något bättre. Samhället behöver starka, sunda politiska krafter mer än någonsin.
Men det som har hänt och fortfarande pågår, tycker jag är att den breda mediakulturen och all social bevakning tyvärr bidrar till att egot i våra politiska aktörer, som i oss andra växer, och att själva positionen, makten och det politiska anseendet, tenderar att bli viktigare än de människor som politiken ska gagna och tjäna!
Och säkert kan det här, delvis, förklaras med att den politiska sektorn också den är dynamisk, och består av människor som liksom du och jag påverkas av det rådande samhällsklimatet. Och i en växande egokultur som vår så går inte heller politiker säkra från självändamålets lockelser…
Och vi ser nu också att det typiska kändisskapet tämligen motståndlöst… omfamnat politikens företrädare, och i spåren av det beblandas oftare sak och person och rent skitsnack och billigt skvaller nämns numera nästan lika ofta i samband med kända politiker som aktuella politiska händelser eller sakfrågor.
Men det positiva ÄR att vi genom våra politiska val kan fortsätta välja de politiska företrädare som har det goda förståndet att fortsätta sätta människor, samhällets och medborgarnas bästa före politisk cirkus, mediaunderhållning och självändamål!
