Hallå där ute…! Likavärdet, det som vi hyllar och säger oss värna, hur ska vi ha det med det, egentligen… ska vi äntligen lyfta det från plakatpolitiken och göra konsekvent verklighet av det…?

Jag gillar verkligen regnbågsssymboliken, men önskar att vi kunde tillämpa den ideologin lite mer konsekvent och genomtänkt och faktiskt låta mångfaldens lika rätt och värde gälla genom alla led av oss!

Ingen har väl undgått att kändisar på de flesta nivåer har blivit vår nya elit och överklass… Men jag är nu inte ute efter att hacka på enskilda personer i den här gruppen, för det vore bra dumt och väldigt orättvist. Nej…det vore mig främmande, för det är själva människosynen som står för själva “näringstillförseln” till det här sociala fenomenet, och håller det vid liv som intresserar mig och jag har länge undrat varför så många ansluter sig till denna dyrkan av kändiskulten, och varför det är så ” FINT” att vara känd för både bra och dåligt…? 

 

Jag är naiv nog att envisas med att önska mig en värld och ett samhälle där människor blir sedda, bekräftade, lyssnade på och tagna på allvar, alldeles oavsett social status, pengar, prestige eller kändisskap, på någon nivå. För det FINNS förvisso väldigt många som lider brist på den bekräftelsen…

 

Och likavärdet…är det inte det vi värnar om och har ropat efter hur länge som helst i vår historia? Hur ska vi egentligen ha det med det? Ska vi gå bakåt i vår samhällsutveckling och tycka det är okej att vissa “framgångsrika” människor per automatik är finare och föremål för ofta okritisk beundran, bara för att de är just kända och utgör ett megastort underhållningsvärde för en uttråkad majoritet som vill ha lite ögonfägnad och glamour i tillvaron och som suktar efter spänning och verklighetsflykt…?

Kändisvärdet HAR skapat en ny elit i samhället och står högst i kurs och har ett tydligt företräde inom snart alla områden, och det har en förvånansvärt stor acceptans bland folket. Och många vill vara en av alla i de stora beundrarskarorna för att ibland kanske stärka sig själva. Unga hoppar av skolor och bra utbildningar och kliver desperat och aninglöst på vad som helst för att bli upptäckta och få någon form av kändisvärde.

Det finns faktiskt många helt okända människor som gör storartade saker och som förtjänar att lyftas fram, men som sällan eller aldrig uppmärksammas efter förtjänst.
Kändiskulten har nästan blivit som en religion som hängivet tillbeds av massorna, den sätter standard och skapar normer, bygger människosyn och raserar också självbilder.

Den lever på att övervärdera sig själv och gör inte sällan andra mer blyga, osäkra och tysta. Den gör skillnad på människor och smygjobbar för osympatiska klassindelningar, och det har jag aldrig tyckt om! Och jag undrar varför den gamla “lagoma” hederliga idolstatusen numera har blivit så omsprungen av den elitistiska kändiskulturen, egentligen…?

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *