Ett inlägg skrivet av mig , Ann Danell.
Visst är det bra rent samhällsekonomiskt betraktat när en nations näringsliv blomstrar och växer och att hjulen rullar på utan att möta några direkta hinder. Men för mig är den prestigefyllda framgången ändå långt ifrån komplikationsfri. För TILLVÄXT hänger nu, tycker jag, också mer än någonsin förut ihop med KONSUMTION och med en ÄNNU större marknad för ett ännu… större materialistiskt utbud! Där ständiga uppdateringar av saker och ting sjukt – verkligen sjukt… fort, förlorar nyhetens behag och sitt attraktionsvärde och med det nedgraderas och blir till skräp och sopor. Och jag vill påstå att den här livsstilen självklart faktiskt också spiller över på våra relationer och påverkar dem… allt enligt konceptet :
Det som visar sig i former av MEST – STÖRST – och OFTAST och är det som FLEST människor tillämpar och använder sig av, det BLIR förutsägbart stilbildande och ofta oöverträffat attraktivt! Även om somligt av det i längden visar sig mindre bra och ibland riktigt dåligt, så sväljer vi den besvikelsen förvånansvärt ofta med både hull och hår, och kanske, för att det är ett produktval som många andra har gjort och att det då ändå får ett särskilt värde…!
Förutom att det här bidrar till ett problematiskt växande sopberg, vars långsiktiga konsekvenser till större delen är bortom de flesta konsumenters fattbarhet och utgör ett gigantisk miljö – och klimatproblem, så påverkar det givetvis också både människans och vår planets hälsa och livslängd, men jag ser också andra samband.
För i en väl utvecklad konsumtionskultur som vår och många andra länders där det mesta är möjligt att köpa, BLIR vi ytligare och jag håller fast vid den teorin! Med det sagt, menar jag förstås inte att dra alla över en kam eller att det är en generell förändring, naturligtvis inte. För det finns fortfarande många människor som inte nöjer sig med att bara förstå och uppleva livet alldeles vid det översta skiktet, utan är mer benägna att se alla lager och då ofta når den djupare mening som påverkar vår människosyn och ett större medvetande.
Naturligtvis… måste vi få glädja oss åt prylar och vara ytliga det är hur mänskligt som helst! Men jag tror och har sett en del exempel på att konsumtion och prylhets kan bli som en religion som man typ dyrkar. Och att man för varje dyr sak och exklusiv upplevelse liksom tillber sin konsumtionsgud i tron att få fortsätta tillfredsställa sitt ha – begär. Och risken är då att man blir beroende och tillfälligt nöjd, BARA om man toppar sitt senaste köp eller erövring.
Och ju fler riktigt dyra och lyxiga saker vi kan köpa desto “finare” blir de människor för vilka det är möjligt att göra det. Och det är där… jag ser sambandet mellan materialism – ytlighet och människosyn och att mycket pengar, prestation och framgångar, för många är lika med hög status och respekt. Och det oberoende av hur någon EGENTLIGEN är som människa.
Vilket förutsägbart inte sällan ger de som har det knapert, enkelt och till och med rent fattigt (för såna människor FINNS faktiskt i dag också…) en plats vid samhällets skuggsida, långt ner på den sociala hierarkin och en bra bit bort från de “fina” välbeställa människorna. Och på det viset finns risken att vi missvisande och orättvist mäter människovärdet olika och utifrån vad som väldigt ytligt ses som styrkor i form av makt och inflytande eller det som betraktas som svagheter, “fult” och looser – mentalitet.
Och genom det urvalet då väljer, mer eller mindre medvetet, vilka vi vill beundra, vara som eller synas med. Ett socialt beteende som med lite modifikation visar sig tidigt i barndomens lekar och i skolan. Och som så mycket annat av det vi gör har det förstås sitt ursprung i våra urgamla överlevnadsinstinkter som sitter djupt och fast i oss.
Men som tur är så har det hur samhället än har sett ut alltid funnits mogna godhjärtade människor som kunnat värdesätta och uppskatta sina medlevare oberoende av bakgrund och förutsättningar i livet, och så är det som tur är fortfarande.
Och man ska akta sig noga… för att döma eller bedöma någon efter bara de yttre omständigheterna för det kan ge en väldigt fel och orättvisande bild av en människa, för de största rikedomarna de bor där INNE i oss!
Det största FATTIGDOMSBEVISET det tycker jag är, när någon skamlöst med ett underliggande förakt behandlar människor olika! Och den som i mina ögon, är FÖRMÖGEN på riktig är den som bortom all det yttre, KAN och VILL se IN där vårt sanna, oförstörbara ID verkligen finns!
