Tiden och livet jobbar oundvikligt med oss och över tid förändras vi vare sig vi vill det eller inte… och ser då ofta annorlunda på saker och ting. Och det som under ett liv länge varit förknippat med stor glädje, förhoppningar och ren magi, kan tidens vågor ibland omforma till en ibland helt annan känsloupplevelse.
Och jag tänker tillbaka på det som flera av de gamla på sjukhemmet där jag en gång jobbade kunde säga när man kom in på deras rum och så käckt och glatt ropade “gomorron” och önskade God Jul, Glad Påsk eller påminde om att ” i morgon är det midsommar…!”
Någon kunde då långsamt vända huvudet ut mot fönstret och få ett märkbart vemod i blicken och säga: ” Jaha, för mig betyder de där helgerna inte så mycket längre. Den där känslan har” gått ifrån mig” på nåt sätt, det är inte som förr när man blir gammal.”
Just då och där och fortfarande ung och mitt i livet, som jag var då, hade jag lite svårt att förstå vidden av den känslan. Eller var det kanske bara så att jag i mitt ungdomliga oförstånd inte VILLE närma mig det sorgliga äldreperspektivet på livet….
Åren passerade och jular, påskhelger och andra roliga helger kom och gick i mitt liv och för min familj där tre barn växte upp och minnen skapades. Och magin den fanns där… och SOM man såg fram emot julen – och – nyår – och trettondagshelgen och de spännande dagarna där emellan…! Och ALDRIG mer kan nog någon glädje toppa den när man såg lyckan i barnens ögon när de vaknade så glada på julafton och visste att snart… var det dags för Kalle Anka på TV:n och julklapparna som låg och tronade under granen…!
Men som sagt, tiden förändrar oss och våra prioriteringar byter plats och springer ibland om varandra. Och när min egen mamma som alltid brukade se fram emot julen, blev lite äldre så var hon inte längre lika ivrig med att börja julstöka, utan var glad för att göra det lite enklare med mindre förberedelser. Och också hon tyckte att julkänslan hade mattats av med åren och hon tyckte det var tillräcklig julkänsla att bara få vara en åskådare och utan plikter få titta på när barnbarnen firade jul och dela den glädjen med dem. Och det kan jag förstå bättre nu många år senare.
Och fast det kanske kan upplevas som det förr var att “svära i kyrkan” kommer jag nu ut ur garderoben och kan tala om att nu är jag där själv… vid det där lite vemodiga vägskälet där man väljer en betydligt enklare och mer rationell och mindre “super – julig” väg fram till vår största och absolut mest traditionstyngda helg…! Och det valet gör jag utan varje form av beslutsångest och hoppas att andra är lika ovilliga att moralisera över det beslutet som jag själv är när de väljer att göra detsamma.
För jag kan lova att jag fortfarande njuter och gläder mig över julens ankomst och dagarna där omkring. Förändringen ligger i att jag äntligen med 65 – åringens rätt och som mångårig, traditionell köks – och städansvarig har landat i ett efterlängtat LUGN som övervinner all den överdrivna julstress och de självpåtagna krav som jag, liksom så många andra alltid kämpat med vid juletid.
Jag känner mig fri och självständig nog att nu välja vad som är roligt att göra av det som hör julen till och bryr mig inte om vad andra har för planer. För den kravlösheten mår jag bäst av och kan unna mig numera. Och dyker det upp några särskilda julönskemål så gör familjen verkstad av det tillsammans, eller delegerar jag till den som kom på ide’n. Då blir det mindre stress och mer julstämning för alla.
Men ju äldre jag blivit ju mer känner jag att känslan inför den kära julen har förändrats och i en ganska stillsam takt gått från att vara en passionerad kärlek till en mer lugn och kravlös återkommande vänskapsrelation. Och ju mer jag och maken skalat av och minskat på eventuella överdådigheter, desto lugnare har det känts och ju mer riktig julstämning har det blivit.
För julen är ju ändå alltid den mellanmänskliga kärlekens och gemenskapens höjdpunkt och för mig är gamla minnen av gångna jular alltid närvarande i mig och stor tacksamhet för det, för det är så fint och hjärtevärmande!
Ja, jularna sätter sina spår på olika sätt, beroende på vad man varit med om.
Är uppväxt med roliga jultraditioner, och kan inte minnas att mina föräldrar var stressade då. En granne blev bjuden på julgröt hos oss på kvällen.
Nu, och sedan många år tillbaka tycker jag bäst om tiden mellan första advent och fram till Jul. Det blir pepparkaksbak med barn och barnbarn, och adventspaket och många tomtar i vrårna.
Känner så starkt för familjer som inte har mat eller kan ge sina barn en julklapp, så kan jag dela med mig, gör jag det.
Jag har bekanta vars pappa raglade full på stan förr på Julafton och mamman skickade iväg barnen för att leta efter honom. Vet att det sitter som en tagg i hjärtat.
Önskar dig/er en fin julhelg! Kram
Tack fina Eva – Britt, jag önskar dig och din familj en riktigt fin jul och allt gott!