När jag skulle skriva det här inlägget kom jag osökt att tänka på ett kontroversiellt citat av Ulf Lundell när han 1991 av “tvivelaktiga” skäl plötsligt uteblev från en spelning i Hultsfred och då avfyrade följande kommentar: “En inställd spelning är också en spelning… eftersom det väcker känslor.”
Den här något långsökta, luddiga” Lundelltypiska” – ursäkten tog förstås “hus i helvete” hos den med all rätt besvikna publiken i Hultsfred, och skapade förstås en del förståelig frustration hos fansen överlag. Men den här grodan producerade då också en och annan riktigt fet löpsedel, som förmodligen bidrog stort till försäljningen av den tidens tabloid press.
Man kan tycka vad man vill om den här incidenten som nog för de flesta för länge sen är glömd och har spelat ut sin roll, och man kan kanske lägga moraliska aspekter på den, bara se den som dumrolig, eller ägna den noll uppmärksamhet så här efteråt i backspegeln.
MEN man kan också stanna lite i det rum, som jag alltid tyckt är det lite skönt filosofiska i Lundell, i den tänkarsjäl som jag alldeles oavsett hans musik, uppskattar och som nog ligger bakom det här kryptiska uttalandet han olyckligt gjorde och som inte riktigt passade in där och då. Då kan man, i alla fall jag, se den poäng som han faktiskt har i det här citatet, trots att det till synes ligger djupt under den retsamma, nonchalanta ytan.
För den saken är klar, att det som väcker känslor och det som upprör på minsta lilla vis, det HAR ändå hänt – inom oss på något plan! Och ibland TROTS att det kanske inte var på plats i den form eller på det sätt som det från början var tänkt…
För jag vill påstå att nästan allt som vi gör eller av olika skäl försummar att göra, och det som vi uttalar eller låta bli att säga, det väcker ändå alltid känslor av NÅGOT slag och det signalerar nästan undantagslöst en emotion i någon riktning!
Och precis så tycker jag det är med KROPPSSPRÅKET den icke verbala, interaktiva kommunikation som vi har en tendens att underskatta när den är mer subtil och tillbakahållen. Och det händer att vi tror att vi inte uttrycker något med vår kropp eller vår ansiktsmimik, och då inbillar oss att vi befinner oss utanför den sociala scenen och alls inte spelar någon roll eller ger någon som helst”upplysning” eller info. till andra.
Men den klassiska “tysta protesten” är ett tydligt exempel på den stringenta kraft som det outsagda faktiskt kan ha…. och för inte att tala om visdomen i det gamla talesättet”den som tiger han samtycker”!
Och jag vet från mig själv, att jag till exempel vissa dagar när mitt sociala batteri har dålig laddning, kan gå in i en affär och försöker spara mig och vill bli ganska osynlig, genom att så naivt titta ner i golvet och gå undan lite. Men vet också, och kan livligt föreställa mig, att jag genom det här icke – spelet, att “det också är en spelning”… ( citat Lundell) som snarare gör mig lite avvikande och genom det MER synliggjord, fast jag inte använder mitt kroppsspråk eller just då inte är mitt rätta, fulladdade känslo-Jag!
Kroppsspråket lever ganska mycket sitt eget liv och jobbar inte sällan utanför vår kontroll, våra avsikter och önskningar. Och jag vågar påstå att det faktiskt händer att vi genom våra olika uttryck, med klädsel och sociala val eller bortval och till och med genom omedveten mimik eller frånvaron av den, till och med går EMOT oss själva och omedvetet signalerar det som vi egentligen inte VILL ge ut till vår omgivning.
Undra på att vi då kan bli både missförstådda och misstolkade och väldigt förvånade över att vi uppfattats så “fel”…
Då och då kör vi av psykologiska orsaker med reaktionsbildningar i det sociala spelet och överdriver då gärna vårt kroppsspråk och blir direkt motsägande vår egentliga uppfattning för att dölja den. Och för det här spelet har vi förstås olika begåvning och spelar det mer eller mindre väl för galleriet.
Kroppsspråket är i högsta grad individuellt, även om det till viss del är smittsamt, för i vår kropp sitter våra liv och våra erfarenheter, och vi är olika bra på att använda det, variera det och läsa av det hos varandra.
Men vår kanal för kroppsspråket ligger aldrig helt nere, det språket tystnar inte och vi signalerar, bjuder upp, stänger ute och fortsätter att bjuda och dansa med vår omgivning hela tiden…!
