Halvdunkel och redan lite magisk är decemberhimlen den här eftermiddagen bara några steg från julens ankomst. Den står där, liksom redan “i farstun” och stampar alldeles hörbart, och otåligt och vill in känns det som… Och tiden inte bara går, den springer fram till dess att allas vår älskade trogna julafton godmodigt dundrar in med stövlarna på… rakt in i våra hus och hjärtan!
Och här står jag nu bland kakor i ugnen, julstädning och köttbullsrullning, damma – lampan- i hallen, och “måste ringa julsamtal” m.m. Som ett ganska fragmentariskt och lite vimsigt, men ändå hyggligt framgångsrikt centrum av mina egna julförberedelser…. Och maken är som alltid ett under av tålamod och överseende med min nu högintensiva jul- i- blicken – framfart… haha!
Aj då… skorpmjölet är slut, förbaskat också… mjölet så snöpligt på upphällningen, och snart är finfiltarna i soffan färdigtvättade i maskinen, och några små personliga, särskilt utvalda juleklappar återstår att köpa till de närmsta och käresta. Och så ska det bäddas riktigt mysigt och fint för älskade barnbarnet som kommer från huvudstaden till julen. Sen måste jag nog hinna med både ögonbrynsnoppning och en lite, lyxigare, riktigt krämig hårinpackning med naturliga oljor, som är bättre än bäst för en 60 -plussare som jag, med en än så länge, lyckligtvis rejält tjock grånande kalufs. För man får rädda det som räddas kan i den här svindlande åldern…
Men där emellan prutar jag inte på mysstunderna, så det kan bli både glögg och 60- talsmusik, gärna både och, i sällskap med maken och några pepparkakshjärtan, utan palmolja…! Och så får det allt bli den dagliga motionsturen om än i något modifierad förkortad version, så här mitt i allt julstök. För själen måste ha sitt och man får inte snöa in på bara det fåfängliga materialistiska med mat och prylar, det är en gammal ovedersäglig sanning!
Visst är det roligt och härligt att få var med om det här igen. Det magiska under som julens underbara högtidsdagar är – stor tacksamhet för det!
Jag tänker ha så roligt som det bara går med min familj och njuta och glädjas. Men jag tänker också,
ta lite egentid, ladda upp mig och bara sätta mig ner och dejta gamla kära minnen och det allvar
som julen också ger mig, Det är faktiskt ett tips till er andra också, för det brukar bli en sån vacker stämning
inombords av det.
Den bästa av jular och några lugna, fina och absolut stressfria dagar önskar jag er alla!
Ta vara på guldet i glädjen och gemenskapen och förankra fötterna väl i nuet,
för det kommer inte igen…
Julekramar från mig och Anns Andrum!
