Ofta går mina tankar liksom många andras, till en önskan om en bättre, och “botad” värld och en ljusare och en mer fredlig framtid. Men det här är ingen quick fix och vi måste alla verkligen, dra vårt strå till stacken i stort som smått! Och jag tror på den obändiga kraften av genuint goda, positiva riktade välmenande tankar. En sån tanke är tveklöst POSITIVA FÖRVÄNTNINGAR! På varandra och särskilt på dem som begår brott och gör fel, och som förmodligen ofta känner att de inget har att förlora och som säkert känner att ingen längre tror dem om gott eller som inte kan se en förändring växa fram i dem.
Då tror jag på att med förståelsens, försoningens och förlåtelsens stora radergummi sudda ut de gamla” synderna”. I synnerhet om personen avtjänat sitt straff, för under kan ske och ett litet frö av förändring när “någon förlåter och tror på mig…” kan skapas, gro och växa till ny person och nya tankar! För väldigt lite är ändå, av det som ses som “kört” “utom räddning” eller “för sent”, egentligen om man på allvar är beredd att se saken från ett annat, eller gärna fler håll! Och det kallar jag ett verkligt FREDSARBETE som garanterat …. genererar det goda och fredliga om och om igen!
Läste en tidningsartikel om en fängelsevakt i Texas som genom samstämda ingripanden från anstaltens fångar räddades till livet när han fick en hjärtåkomma och medvetslös föll ihop på golvet.
En av interna såg tydligen direkt vad som hänt och satte genast i gång med skrik och höga ljud och såg till att medfångarna gjorde likadant. Trots att de flesta hade handbojor så gjorde de vad de kunde för att påkalla uppmärksamhet så att annan personal kunde se vad som hänt vakten och direkt ingripa.
Tack vare fångarnas gemensamma beundransvärda, godhjärtade insats som möjliggjorde en snabb medicinsk hjälp, så överlevde vakten och var lyckligtvis tillbaka i arbetet knappt en månad senare!
Den här händelsen berörde mig faktiskt till tårar, låt vara att jag är lättrörd, men det finns inte mycket som berör mig som när medkänsla och mänskliga omsorger dyker upp från någonstans där normen, den kollektiva uppfattningen inte förväntar sig det…!
Vilket stärker min uppfattning om att vi alla är individer och olika och definitivt inte stöpta i samma form! Och det goda och medmänskliga det kan man förstås hitta och sakna, i vem som helst, och NATURLIGTVIS också hos de som gjort illa och skadat andra. Även en brottsling, en inbiten sådan kan, de allra flesta, botas och ändra på sig själv och sina liv. För om en människa så bara har en liten, aldrig så liten springa som står öppen in till det hjärta som ofta hos brottslingar är fruset och avstängt från känslor och empati, så är det sällan “kört” när det gäller bot och bättring, det tror jag!
Alla brottslingar är inte ohjälpliga psykopater, även om det så ser ut. Ett hjärta och känslor kan förstås stängas av – frysas, men under rätt omständigheter vakna upp och fungera igen! Och tänk till vilken glädje för många nära och kära!
Och om vi behandlar människor som visar tecken på att ha förlorat tron på livet, på människan och på det goda, och som har en destruktiv livsstil – brottslig bana, som om de faktiskt HAR nåt att förlora om de inte bryter sina vanor och mönster och ser ett frö av godhet också i dem, så kan det göra stor skillnad för en uppgiven förhärdad brottsling eller hos den som är slav under ett missbruk!
Jag tror på läkning- ren healing för många – men inte alla, av de här människorna som inte är rena psykopater. Och jag tror att hjälpen till läkning ligger i att kunna känna anknytning på djupet och på riktigt till en annan människa eller till ett djur. En förmåga som hos många återfallsförbrytare och våldsverkare nog är skadad och satt ur funktion. Och så tror jag starkt på goda hoppfulla förväntningar från människor omkring, vilket kan vara undergörande för trasiga desillusionerade personer!
Det är lätt att förledas till schablontankar, och dumt tro att det inte finns något gott i brottslingar, i dem som gör illa sina medmänniskor. Men det är lättare än man kan tro att tänka om och faktiskt förstå, att så kan det naturligtvis inte vara! Så många av dem är bara, av olika tragiska orsaker, sorgligt oförlösta på det lilla barnets förträngda, ursprungliga förmåga till inkännande och kärlek och liksom fångade i sig själva.
Och från mitt hjärta önskar jag alla de här fångarna som räddade livet, iförda handbojor, på den som är satt att beröva dem själva friheten, allt gott, och bot och bättring i sina liv!
