När det gamla och det kommande står ansikte mot ansikte uppstår inte sällan magi…

Varje morgon ser jag framför mig som en liten fin blomknopp som alldeles komplett och färdig… slår ut i FULL blom i en ny dag-  unik och inte lik någon annan. Och det är som om när man tänker  lite mer på djupet på varje dag som en gåva med sin mirakelpotential…  som man faktiskt kan  komma i kontakt med det som är större än livet självt, och då för några korta ögonblick hamnar i ett särskilt, mycket sällsamt medvetande . Just då när det gamla och det kommande, det ännu okända, står ansikte mot ansikte, och i begrepp att avlösa varandra, det är då det kan hända…

Så när kvällen kommer kan det vara ett bra läge att tänd ett ljus, sitta en stund och hedra livet i mötet mellan det som med dagen passerat och de nya dag – den unika knopp som vi ödmjukt hoppas på.

Blicka bakåt, rör vid alla fullmogna år du fått hittills och tacka livet. Sätt för en liten stund ner dina fötter och grunda dig i  det genomlevda. Bjud in din historias alla passerade färger, toner och nyanser och nudda vid de energier som passerat dig och påverkat dig på gott och ont.

Stäm möte med de människor och djur och situationer, som lämnat så många olika spår och märken efter sig. Acceptera med tillitens stöd det som gjorde ont, varit svårt, kanske till och med plågsamt och ibland nästan outhärdligt. Och vila i det… att livet alltid följer sin plan och syftar mot det bästa …

Försök förstå DIN roll och DIN del i helheten, och var stolt och glad över att du hittills har fått medverka i livets stora föreställning, och att du faktiskt tillhör en fantastisk teaterensemble,,,! Tacka och känn att tacksamheten verkligen kommer från ditt hjärta, och hur den då finner sin väg mot nya skäl att få vara tacksam.

Vänd dig försiktigt och nästan högtidligt mot det nya – det kommande och omfamna reservationslöst, och med full tillit, framåt -tiden! Och hälsa dessa oskrivna blad som varande – tiden är den är med kärlek och glädje!