Ganska långt bak i mitt retroaktiva medvetande har jag minnet av en varm och härlig sommardag från i mitten av 60 – talet. Jag är i 10 – 11 – årsåldern och sitter i vår trädgård där vi bodde då. Min älskade mamma finns i närheten och på trädgårdsbordet står en tv – kanna med kaffe och en transistorradio, båda så typiska för den tiden. Radion är gul-beige, mottagningen är för tillfället hyfsad, vi lyssnar på Svensktoppen och jag minns att ur radion strömmade Jailbird Singers fina stämsång i låten “Där björkarna susa”. Jag kommer också ihåg att jag blev berörd av sången men inte varför. Jag visste då inget om gruppen, deras historia eller bakgrund annat än att pojkarna i bandet satt i fängelse. Jag var förstås inte så intresserad, för jag var mitt i den era när Beatles stod på topp och det var dem och andra popband jag helst lyssnade på då.
Det här musikminnet ligger nu snart 54 år tillbaka och har sjunkit långt in under tyngden av tidens dimridåer, och jag har sen dess inte haft en medveten tanke på vare sig Jailbird Singers eller den här låten, som ni kan lyssna på genom länken här ovan.
Men allt kan hända… och då och då och när det är läge, knackar våra allseende guider och vägledare på lägger handen på vår axel och kastar en rejäl dos emotionella energipåslag rakt i famnen på oss. Och dörrar till minnen, samband och kunskap och en större förståelse öppnas och ger oss tillträde till helhetssyn och vidare perspektiv. …
Ibland vill andevärlden berätta en historia för oss och ser då till att vi på olika sätt leds fram till den. Och inte sällan använder de musiken som överföringsmedel för det är det universella språk som alla förstår, och som starkt berör och öppnar våra sinnen.
I går kväll hade vi min dotter hos oss och vi skulle äta en god middag tillsammans. Vi hade varit ute på en långpromenad i skogen och jag hade inga som helst särskilda tankar åt nåt särskilt håll. Men en stund innan vi skulle äta fick jag plötsligt, efter alla år, från nånstans en stark impuls att ta fram “Där björkarna susa” med Jailbirds Singers på youtube och lyssna på den. Och när jag såg fotot på killarna i bandet och efter bara några toner in i låten, så kände jag att nånting hände med mig… jag fick kontakt med en stor och mörk sorg, eller den tog snarare kontakt med mig…
Jag översköljdes av den här superstarka känslan av ren sorg, mycket kärlek och ett bitterljuvt vemod. Och jag blev bara så oförklarligt ledsen, och började storgråta och det förstärktes när jag såg den här bilden som ni kan se här. Min dotter som satt bredvid mig såg alltihop och lade märke till vilket energipåslag jag fick och hur tårarna trillade på mina kinder, och undrade förstås vad det var frågan om.
Men mitt i den här oförklarliga känslobomben kunde jag ändå känna att det INTE handlade om mig, utan jag liksom i det här SÅG, men ändå inte, nåt sorgligt och ledsamt som var direkt kopplat till åtminstone en av bandmedlemmarna i Jailbirds Singers. Och för varje ny gång som jag lyssnade på den här låten så blev jag allt mer berörd av rösten och säker på att det handlade om sångaren…
Det märkliga var också det att jag upplevde att jag fick healing när jag lyssnade till den här inspelningen och som om varje ton, ackord och ord i texten hade nåt att säga mig och det kändes så varmt och gott i kropp och själ. Det här gjorde att jag bara måste få veta hur det gick för Jailbirdsingers och vad som hänt med bandmedlemmarna genom åren, om de fortfarande levde?.
Det blev en sorglig läsning där det visade sig att sångaren Tony Granqvist, efter att han och hans bandkompisar blev frigivna från fängelset, mitt i starten på ett nytt liv och en förutsägbar framgångssaga i musikbranchen, och precis när hans flickvän och han väntade barn och skulle gifta sig, hade en långt framskriden magcancer som nonchalerats av fängelseläkaren. Och bara några månader senare, 1965, 25 år gammal, och SAMMA dag som “Där björkarna susar” gick in på Svensktoppen, så somnade Tony in på ett sjukhus….så sorgligt!
Det här är i stora drag den berättelse jag fick till mig när jag nu har läst och lyssnat på nätet. En bok och en dokumentär om bandet återstår för mig att ta del av. Det här är en både vacker och sorglig historia, om just samband och orsaker i barndomen till hur det kan gå snett för människor, och om hur förödande det kan bli om man mitt i en nystart i livet drabbas av sorg och förlust och känner att man inget har att förlora.
! Via länken här nedan kan ni se dokumentären!
https://www.svt.se/k-special/dar-bjorkarna-susa-jailbird-singers-1/
Det är en berättelse om KÄRLEK, FÖRSONING, FÖRSTÅELSE och FÖRLÅTELSE – om livet! Och om en ung man som inte fick fortsätta leva med sin unga fru och som aldrig fick se sin lilla dotter växa upp. . Och om de tre ovanligt musikaliskt begåvade människor i början av sina liv som hade en mörk bakgrund och som inte fick fortsätta glädja världen med sin musik.
Men det fina och det vackra, är att Jailbirdsingers röster och deras musik kommer att leva vidare och att deras historia är bevarad och har så mycket att lära oss andra.
Jag tackar andevärlden för att jag blev visad till den här 60 – talsgruppens livsöde, och för att jag fick ta del av den och berätta lite av den. Och jag hoppas att Tony Granqvist nu är återförenad där på andra sidan med sin unga fru, som tyvärr också gick bort tidigt, att de får vara med varandra i himlen och ha det bra, och att de har funnits i sin lilla dotters hjärta genom alla år…!
Ljus och kärlek över Jailbirdsingers korta liv!
