Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Det är förvisso fullt möjligt att stå med båda fötterna på jorden, vara väl grundad och “redig” och också ha tillgång till det undermedvetna och den andliga sfären. Det hävdar jag bestämt!
Man kan tycka att det är ganska märkligt i en modern, progressiv och upplyst tid som nu, att det fortfarande kan vara stigmatiserande och en anledning till höjda ögonbryn, att mer offentligt “komma ut ur garderoben” och hävda sin tro på en andevärld och att den i sina energiformer nog är närmare oss än vad vi kan tro.
Och jag tycker det är tråkigt att det inte sällan ganska onyanserat, mystifieras som overkligt, och i värsta fall ses som en svaghet och förlöjligas när någon vittnar om sina mediala upplevelser, och så synd att man inte lyssnar mer på dem som på olika sätt har erfarit det här. Jag förstår betydelsen av att i sammanhanget vara kritisk granskande och vilja ifrågasätta och att det för en del människor kan vara svårt att tro på medial/ andlig kommunikation och en annan dimension. Men jag tycker att man ska respektera vad någon annan erfarit som verkligt och sant, för mellan tro och vetande är antagligen inte avståndet så långt som vetenskapen så självsäkert hävdar.
Och ett intressant exempel på det här är nobelpristagaren Einstein som ju var ett geni inom fysik – vetenskapen, och som talade om sin respekt för universums “struktur och harmoni” och såg vetenskap och andlighet som “kompletterande” för helheten. Och han talade ofta om alltings sammantagna harmoni som själva meningen, och ansåg, vilket kanske inte alla vet, att “den vetenskapliga forskningen var en andlig strävan.”
Vetenskapen är viktig – mycket viktig, men har inte ensam monopol på livets sanningar det har jag länge förstått.
Så att direkt förneka, bara för förnekandets egen skull och utan några vidare studier eller djupdykningar i ämnet, är INTE heller någon vetenskaplig inställning. Men vissa tycks tro det och är stolta över sin pragmatism och sin ibland inte fullt ut tillämpade vetenskapliga inställning.
Och jag undrar seriös om det är gammal primitiv, religiös cementerad skräck för “avgudadyrkan” som fortfarande upprätthåller det tvivel och förnekandet av andliga – mediala upplevelser som ganska många människor fortfarande har.
Jag tror att Gud, vem han än är för någon, är mer generös än så, och väl uppbackad av Jesus som aldrig har velat förminska människan och den gudomliga potentialen i oss. Och att den heliga Gudsgnistan – undrets kraft i oss alla, alltid blir till bruk då den syftar mot något gott och välvilligt och aldrig kan eller ska, överskugga den gudomliga kraften i något i någon annan levande varelse. För min Gud är kärleken och finns i allt det levande och ingen dömande makthavare som vill sätta skräck i oss eller kräver blind lydnad för att hålla oss på mattan.
