Ett inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Ett engagerat inlägg som är genomtänkt, skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Vi lever så uppenbart i en värld som på så många sätt står i förändring och jag tror att det finns en större mening med det än vi kan tro. Men med förändringar rycks ibland en del inrotade förväntningar upp, och när den att kunna känna igen sig i världen blir oklar och tillvaron och den tryggheten naggas i kanten, då kan det krisa för oss. För då går vi människor ofta in i de urgamla överlevnadsmönster som vi haft med oss sen första början av vår samexistens. Och då kan vi lätt bli både rädda och förblindade inför hotet att förändringens vindar kan ta över kontrollen och blåsa bort oss från gamla välkända mönster och sammanhang. Det är i sig en fullt fattbar reaktion tycker jag.
Av min mamma fick jag med mig att vara fördomsfri och inte göra skillnad på folk, och det har jag hållit hårt i hela livet faktiskt, och jag tycker genuint illa om klassindelningar elitism och översitteri. Och jag tror att det finns en risk att en överdriven materialism och när konsumtionssamhället tar över livsstilen, att det gamla vidriga klassamhället kan gå mot en ny blomstring, det tycker jag man redan kan se tecken på och det är en oroande utveckling.
Och jag minns än i dag känslan från när jag var liten och trygghetssökande och på barnets rena oförställda vis ville förena och samsa människor oavsett bakgrund, och det har jag som vuxen och med lite mer realism, velat fortsätta med. Därför vågar jag också sticka ut hakan och säga att det ÄR och ska vara ett ansvarsfullt, svårt och komplext arbete att bygga den nya mångkulturella världen och ska nog, tror jag… av en anledning rensa upp och utmana våra tankebanor för att vi inte ska stagnera och stanna upp i vår humanistiska utveckling.
Men med det här följer ett ansvar att se till människors bästa och att frimodigt VÅGA förutse de kulturkrockar som ju naturligtvis visar sig. Och vara förberedd med kunskap och förståelse att kunna genomlysa det scenariot för allas bästa.
Och det vore ju konstigt om det här inte uppstod, för det handlar, som vid alla större livsförändringar för människan, om att söka ny och fast mark under fötterna och i allt väsentligt om överlevnad på flera plan. Och den instinkten har följt med oss genom evolutionen och det ligger djupt i den mänskliga naturen att söka trygghet i sin grupp- och kulturidentitet vid stora förändringar och värna om den vid påfrestningar. Och det gäller naturligtvis särskilt de människor som flyr krig och konflikter och befinner sig i obearbetade sorg – och krisreaktioner som är individuella och kan visa sig på olika och ibland oväntade sätt i en människa.
Och rent allmänt bland alla människor och folkslag i den här världen finns det också precis som i vårt land, individer som av någon anledning inte kan sköta sig, går emot lag och ordning och inte alltid har goda, mellanmänskliga avsikter som mål och mening i tillvaron. Och det får som vi vet en del oönskade konsekvenser för samhället, och det här måste vi både på individnivå och som samhälle få tala om utan att tystna av rädslor för att framstå som “rasister” och en främlingsfientlig nation, vilket ju för den som har lite koll på vår historias verkliga främlingsfientliga synder och skamfläckar, faktiskt är något helt annat.
Det här är naturligtvis ingen enkel problemlösning och kräver ett genuint medkännande och massor av bred kunskap om hur krig och kriser skadar människor på så många genomgripande sätt! Och det kan då förstås uppstå spänningar och konflikter när man förenar traumatiserade, otrygga människor med främmande kulturer och religioner. Och det kan inte alltid gå smärtfritt för det är per definition en verklighet när nya kriser läggs på redan befintliga kriser och chocker i människor.
Men det finns som ett undergörande medel i att visa förståelse och vänlighet och att verkligen SE människor och lyssna och kommunicera på lika villkor. Och det mångkulturella samhället kommer behöva sin tid för att människor ska kunna integreras väl. Och självklart måste vi vara tydliga med att ställa samma krav på respekt för lag och ordning och ha samma förväntningar som på oss själva, och inte smita undan det ansvaret genom att vara otydliga kravlösa och undfallande. För det förenar inte människor till en fungerande helhet i en mångkulturell värld.
Men, för allt i världen… låt INGEN schablonmässigt kallas “rasist” som inte är det, men som uttrycker rädslor inför ett förändrat samhälle, eller som ser och vill förhålla sig till kulturkrockarna! Det är ju ren dumhet och dåligt genomtänkt och det producerar bara tunna schablon – argument och ännu mer dumhet. För det här är ju med lite kännedom om det mänskliga psyket, fullt naturliga reaktioner inför större förändringar och har i de allra flesta fall inget med främlingsfientlighet att göra! Vi måste kunna hålla flera tankar och aspekter av en och samma sak samtidigt i huvudet, och sluta slå varann i skallen med extrema, retoriska motargument så fort någon har modet att se nyanserat på något! Vi måste var vuxna helt enkelt!
