Ett inlägg inom ramen för det där allmänmänskliga som jag tror många kan känna igen. Skrivet, genomtänkt – känt och publicerat av mig, Ann Danell.

Det kan kännas svårt, jag vet… men det handlar inte om att bestiga berg, utan det att då och då under hela livet, våga bekänna färg och ställa sig frågan :

Vem är jag och vem vill jag egentligen vara och hur förändringsvillig är jag egentligen för mitt eget bästa?

För jag vet av erfarenhet att man behöver göra den här “kvalitetskontrollen” av sin sanna identitet och självständighet och vid behov “dra av plåstret” och medvetandegöra det “beställningsjobb” som vi ibland ägnar oss åt som ett svar på de förväntade beteenden som vi känner in från vår omgivning. En lurig deal som ger näring åt jagsvaghet och som, om man fastnar i det mönstret, lägger lager på lager av det som inte är en egen genomtänkt avsikt och som då bidrar till ett själv-bygge som inte är ett autentiskt ID.

Jag tycker att det här är ett viktigt, kanske det viktigaste… frågetecknet som i väsentlig mening bygger det fundamentet som är vårt unika SJÄLV. Den definition som vi sen ska bygga vår djupaste SJÄLVKÄNSLA och som också speglas i vårt SJÄLVFÖRTROENDE där den ju fungerar som stimulans och kraftgivare.

Och jag tror att det, beroende på medvetenhet och mognad, är bra att ställa sig den här frågan redan när vi med en rejäl säkerhetsmarginal har tagit oss igenom pubertetens typiska ambivalens. För det är precis vad vi behöver då när vi har passerat det där jobbiga förvirringstillståndet där man kan pendla mellan hybris och självförakt i sökandet efter vem man egentligen vill bli – och helst vara, plus osäkerheten inför själva livsuppgiften.

För livet går ofattbart fort och det finns människor som lever ett helt liv så tragiskt utan att på djupet riktigt känna sig själva. Då kan det nog ibland ligga tidiga skador och trauman bakom som har stängt av tillgången till den åtkomsten, och det påverkar förstås just självförtroende, omdöme, relationer och en del annat där självkännedomen spelar en viktig roll för oss. Så det gäller att ta sig tid och möta sig själv och sin sanna kärna på djupet och lyssna till sin inre röst och den rätta tonen.