Ett inlägg skrivet av mig, Ann Danell.
Jag vill börja det här inlägget med att än en gång understryka att det i min värld inte är specifikt “finare” eller mer intressant att ha personlighetstypen Högkänslighet än någon annan. Men efter att nu i 70 år har levt tätt i hop med den här lite tunnare “huden” som har som en extra uppsugningsförmåga för bland annat sinnesintryck, så kan jag ännu mindre bara skaka av energier och intryck som de flesta andra. Men jag är fullt nöjd med det och både nöjd och tacksam, för det är som en bra extrautrustning som jag alltid haft både hjälp och glädje av, och särskilt i ett vårdjobb och många möten med olika människor. Det har faktiskt varit som att ha en extra språkförståelse av det som sitter liter mer på djupet och det som outtalat sägs mellan raderna.
Men det kan… onekligen ibland, vara lite jobbigt med den där kombination att vara en Highly sensitive- person och också ha lite svårt att säga NEJ, vara för snäll, och inte dra nödvändiga gränser inför hur mycket socialt liv och intryck man vill underkasta sig. För det här är en extra känslighet som kan dränera en på energi, om man inte disciplinerar sig och säger STOPP till sig själv!
Men så måste man också, menar jag… tänka på att stärka sitt sociala – känslomässiga immunförsvar genom att exponera sig tillräckligt mycket för både det ena och andra och ibland det tredje… för att ha inte bli för sårbar och lättdränerad. För det kostar ofta en del trötthet och energiförluster, och för mig ger det ibland också en dum osäkerhet och lite dåligt samvete inför att inte alltid orka vara tillräckligt social och engagerad, eftersom jag ju samtidigt är glad åt människor och socialt liv.
Men, och det ska erkännas… i för mig lagom doser och helst med snälla, godhjärtade naturliga människor, som gärna kan vara intressanta på olika sätt. Och den typen kan jag sen gammalt känna in direkt och det gäller också personer av motsatt komposition. Det här pratar jag och mina barn om då och då, när de ganska ofta kommer hem trötta och slutkörda efter att i respektive jobb haft många möten och samtal och bara längtar efter lugn och ro och lite tystnad.
Och för mig handlar livet som Högkänslig till en ganska stor del om att ta hand om sig själv, och att hitta en alldeles nödvändig BALANS mellan sociala exponeringar och om in – och uttryck, och att skydda sin känslighet när den riskerar få för mycket att bearbeta. Och det gör jag oftast genom att söka upp den gyllene medelväg som finns i mötet mellan att lagom mycket, utsätta mig för sociala möten och intryck, och en bra återhämtning i miljöer och sammanhang som ger både sinnesvila och stimulans för själ och hjärta! Men jag är noga med att utsätta mig tillräckligt så att mitt sensoriska “immunförsvar” håller sig i bra form och inte sviktar!
